You should do a little less talking, and a little more jumping out of cakes

Hej igen!

En epok har gått i graven. Radioprogrammet God Afton Med Jay Goppingen finns inte längre. Programmet som jag, à la http://www.tv.com , måste räknas som recurring guest star på. För några veckor sedan fick jag äran att lista tidernas fem bästa sitcoms. På något oklara grunder, men främst som en celebrering av det nedlagda programmet, för att programledaren Jay i dag återberättade ett av sina blogginlägg i direktsänd vilket borde innebära att jag kan göra the old switch-a-roo på bloggen och allra främst för att på ett desperat sätt för första gången sedan Bodo Illgners dagar skriva två blogginlägg på en dag, publicerar jag nu mitt manus till denna sitcomlistning:


På femte plats, hittar vi en serie från kategorin Extreme Mainstream, med motiveringen att de lyckats bygga upp den värld där vi alla i ärlighetens vill leva och för att de gett oss det fasligt roliga namnet Chandler Bing. På femte plats Friends.


 

På fjärde plats, från kategorin tecknat, finner vi en serie som platsar på denna lista dels som tack för lång och trogen tjänst, och dels för att ha gett oss karaktärer som Mister Burns, Nelson, Superintendent Chalmers och Krusty the Clown. Mina damer och mina herrar, på fjärde plats The Simpsons.


 

Så till tredjeplatsen, som hämtas från kategorin ont i magen-kul. Motiveringen SKULLE kunna vara seriens fantastiska förmåga att kombinera smärtsamt krystade samtal om testikelcancer med häftapparater gömda i Jell-O, men till syvende sist räcker det med att titta på scenen i det nästa sista avsnittet när seriens huvudkaraktär får sparken medan han är iklädd en gul strutsdräkt. Bronset går till The Office.


 

Världens näst bästa sitcom kommer från kategorin O.C-generationen-comedy. Denna höga placering delas ut som belöning för att åtminstone jag minst tre gånger per avsnitt skriker av skratt och för att den, som enda serie efter Friends och That 70’s Show, lyckas med det som normalt sett är dödsdomen för en komediserie, den engagerar även på ett känslomässigt plan. Jag vill inget hellre än att det ska gå bra i livet för J.D., Elliot, Turk, Carla, Doctor Cox, Nervous Guy, och allt vad de heter. På andras plats; Scrubs.

 

Och så vad vi alla väntat på, på första plats, från kategorin judisk nihilism, med motiveringen ”det här är helt enkelt världens bästa tv-serie genom tiderna”; Seinfeld.


PUSS!

/Jan Schlaudraff





Fotnoter about hard facts


Jay Goppingen  -  Det lila kökets Bob Dylan.

The old switch-a-roo  -  Hommage à Puddy's stereo.

Bodo Illgner  -  Förvandlades 1994 till en staty som Hristo Stoichkov överlistade med otäck precision.

Chandler Bing  -  Classic Chandler!, som Alec Baldwin brukar säga.

Mister Burns  -  Efter alla dessa år börjar saker äntligen gå hans väg.

The Simpsons  -  Har gul hud.

J.D.  -  Har bestämt att han om han någon gång hamnar i fängelse ska gå under namnet Gizmo.

Doctor Cox  -  Ingen bär upp en Chris Chelios-tröja som Coxie.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0