tug

Dear people of the world...and Chester,
 
Jag vet att ni längtat och finally är jag tillbaka. Jag har inte haft så mycket tid att blogga på på sistone. Eller, ja, tid har jag haft i stora drivor, det är mest det att jag haft fullt upp med att vara lat och hoppa hage på kungens mage och dylikt. I mean, let’s face it, I’m just a fool in a suit, som David Letterman så snyggt en gång uttryckte det.
 
I fredags var jag tillsammans med två, för mig helt okända, personer på Odeon och såg ”Brokeback Mountain”. En liten film om manlig vänskap. En trivsam film med en scen som förmodligen är det roligaste sexrelaterade jag sett sedan Kenny Kramer (den riktige Cosmo Kramer!) berättade vad Larry David (den riktige George Costanza!) sade under den verkliga förebilden till ”The Contest”. Nu skulle man kanske lätt kunna förledas att tro att det här följer en sammanfattning av scenen. Så är dock inte fallet. Jag är rädd att få en läskburk kastad på mig av Carl Bildt, då scenen handlar om något parmesanostförsäljerskans make anser vara en avart av sexualitet, så jag låter tugs ökända censur slå till igen. Är du likväl nyfiken får du helt enkelt se filmen, fråga mig på MSN eller ringa Fredrik Lindström. 
 
Sidotanke angående Brokeback Mountain: Det var det här med cowboyhattarna. Är de inte lite förutsägbara? Dags för lite nytt modetänk där kanske? Lite schysta nya färger och former är nog på sin plats. Jag menar, nog för att olika cowboyhattar ser olika ut, men man känner igen en cowboyhatt när man ser den, och det är lite trist. De kan aldrig slå sig in på MTV-marknaden med en så trist apporach. Det här är inte kulturkrock, det är oprofessionellt. Cowboysen borde visa upp mer individuellt tänkande. Nästa gång en cowboy känner för att springa runt och skrika och okynnesskjuta med sina pistoler skulle han eller hon exempelvis kunna ta på sig en sån där skön hjälm som man brukar ha när man spelar amerikansk fotboll. And no knock-offs. I want the ones like the real players wear.
 
Förra gången jag bodde i Brighton såg jag inte ett enda Seinfeld-avsnitt. Det var hell. Jag och Magnus Hedlund fick nöja oss med att se korta, korta klipp på hemsidan som enda törstsläckning. En av mina huvudopponeringar mot att åka hit igen var övertygelsen om att bli utsatt för detta igen. MEN! Gud har varit god och satt mig i en familj med satellit-TV den här gången. Och, så, i lördags såg jag två avsnitt i rad. Jag ställde mig och headbangade Milhouse i huvudet flera gånger av ren glädje. Avsnitten som visades var ”The Cartoon” och ”The Strong Box”. Som en celebrering av faktumet att jag fått se vännerna från New York bjuda på nya sketcher igen, i kombination på att jag nyligen beklagade mig inför Jan Srdinko att jag bloggar för lite om Seinfeld, följer nu en lista av klassiska skojigheter från de två avsnitten:
 

• Jerry hamnar i en obekväm situation med Sally Weaver och den enda icebreakern han lyckas komma på är ”so...Susan’s dead...”
  
• Kramer och Jerry blir osams på Monk’s vilket renderar i att Kramer reser sig upp och säger ”I come in here to get a pleasant meal, and if we're not gonna have one, I'll grab a bite to eat at your place.”
  
• Jerry säger angånde Sally Weaver: “She does stink and she should quit. But I don't want it to be because of me. It should be the traditional route; years of rejections and failures till she's spit out the bottom of the porn industry.”
• Kramer och Jerry blir osams i Jerrys kök vilket renderar i att Kramer säger: ”Well, then I think one of us should leave.”
  
• Kramer bestämmer sig för att sluta prata med motiveringen: “What do I need to talk for? For to blab to the neighbors about George has a new fem-Jerry friend? Or to tell everybody at the coffee shop ho George is all mixed up in a perverse sexual amalgam of some girl and his best friend? See now, I've done all that...”
  
• Jerry säger ”Wow! Good work, Nancy Drew!” till Elaine.
• Jerry spekulerar i vad Elaine kan rita: “What? Your sad little horsies? The house with the little curl of smoke? The sunflower with the smiley face? The transparent cube...?”
  
• Newman gillar att Sally Weavers show är “about something”.
  
• Kramer gömmer nyckeln till sin strong box, i tur och ordning, i Jerrys besticklåda, Jerrys buzzer och Jerrys jackficka.
  
• George försöker busvissla. Han misslyckas.
  
• Jerry undrar om Elaines fattige pojkvän bär en tunna med hängslen på.
  
• George kallar Elaine för Lois Loan.
  
• Kramer anklagar Jerry för “playing God in the doorway”.
  
• Jerry tror att grannens fru är grannes hemhjälp.
  
• Jerry blandar ihop grannens papegoja med “that strange Portuguese guy that lives next-door to the incinerator”.
  
• Jerry kallar grannens fru “Mrs. Phil”.
  
• Kramer konstaterar att Fredo (papegojan) var svag och dum och inte borde ha ätit nyckeln.
  

 
 
PUSS!
 
/Dan Quayle

---

Fotnoter about hard facts


Dear people of the world...and Chester  -  Hommage à Hollyoaks.

Hoppa hage på kungens mage  -  Hommage à Björn.

David Letterman  -  Mediekille.

Två för mig helt okända personer  -  Anna och Lovisa.

Odeon  -  Brightons Visir.

En liten film om manlig vänskap  -  "Män kan inte bara vara vänner - för eller senare vill de ALLTID ligga med varandra" säger de i "Ben & Gunnar - en liten film om manlig vänskap". Enligt "Brokeback Mountain" stämmer det.

Den riktige Cosmo Kramer/George Costanza  -  Hommage à Lena 21:30, Rio-Kalle, vikingarnas hjälmar, Jesus födelseår och "play it again, Sam!".

Vad Kenny Kramer berättade att Larry David hade sagt  -  Ett av de mest berömda avsnitten av Seinfeld heter "The Contest" och går i korta drag utan på att låta bli att ejakulera (tack, Björn) längst. Avsnittets författare Larry David deltog i den verkliga förlagan till avsnittets tävling. På DVD-boxen med säsong fyra av Seinfeld berättar Kenny Kramer att han själv inte deltog i tävlingen då han med en gång insåg att han var chanslös, men berättar också att Larry David, någon månad in i tävlingen, sagt "Krame, this is breaking me apart! I've caught myself the other day watching a horse's ass".

Tugs ökända censur  -  Censuren har slagit till en gång tidigare. Förra några inlägg sedan skrev jag litegrann om Estonia och Tomas Ledin. Det var roligt, men FÖR upplagt för missförstånd, så det hela editerades efter ett dygn och nu kan man läsa om Bohemian Rhapsody istället. Jag hade såklart kunnat förklara det hela för alla som undrat, men, precis som att ha en bild på omslaget till Prime Time som omslag till sin bok, verkade det struligt, så jag orkade inte. Den ocensurerade versionen av det inlägget dyker nog upp som ett, så kallat, easter egg när den här bloggen släpps som DVD. Annat härligt bonusmaterial kommer då bli den oreviderade versionen av mitt första inlägg, samt bloggens hittills enda raderade anteckning.

Schysta  -  Hommage à audereestfacere.blogg.se.

Det här är inte kulturkrock, det är oprofessionellt  -  Hommage à en mycket utmattad Oskar Klingborn som lackar ur över en ugandisk dubbelbokning.

And no knock-offs, I want the ones like the real players wear  -  Hommage à Jerry Seinfeld - the terrorist bomber.

Magnus Hedlund  -  Heter Björn egentligen.

Headbanga Milhouse i huvudet av ren glädje  -  Hommage à Bart Simpson och "The Otto Show".

New York  -  De kallar det himlen, jag har aldrig varit där, som min vän Magnus favoritartist Staffan Hellstrand brukar sjunga.

Jan Srdinko  -  Heter Björn egentligen.

Götene  -  Hommage à Snowflake, del två.