# 100
Hej igen!
Syndafloden sköljde över Leksand i går. Jag överlevde. Så gjorde därmed även denna blogg.
Ett par dagar av ostadigt väder och åska hade redan kommit som förvarning. Redan i fredags var luften så obehaglig att jag faktiskt kunde se hur drösvis av flugliknande insekter steg upp från marken, eftersom de inte tyckte att det verkade helt soft där nere. (Hade jag varit mer naturvetenskapligt betingad hade jag förmodligen vetat dels vad insekterna hette, och dels vad det var för kemisk formel som åskvädret framkallade, och då hade jag antagligen kunnat dra en del poetiska och halsbrytande slutsatser av det hela, men så är inte fallet, så det är väl lika bra att jag inte försöker.)
Och i går brakade helvetet lös. Det kom ungefär 300 miljarder liter regn. Haglet dunkade mot fönsterrutorna. Åskan dundrade ungefär överallt, i synnerhet i alla de midsommarstänger som passande nog placeras ut ungefär fem stycken per kvadratkilometer över hela Leksand som världens mest utsatta åskledare (är det någonstans du inte ska stå när det åskar så är det under en midsommarstång, som sägnen säger). Allt detta samtidigt. Detta skapade ett oljud som hade fått Kitty Forman att utropa "It's the Russians!". Min katt tyckte detta var lagom skojfriskt och gick och gömde sig under en säng. (Själv hade jag också svårt att se det lustiga i situationen då jag var tvungen att gå utomhus för att slå av strömbrytaren till luftkonditioneringen. Vi kan nöja oss med att konstatera att jag blev blöt.)
Grannarna fick in en jäkla massa regn genom sina, i samtliga fall, nylagda tak. Källaren på min (förmodligen före detta) arbetsplats sägs ha stått i en halvmeters djup. Men vi klarade oss. Och så gjorde alltså även jag.
Jag antar att det var en sådan här prövning jag var tvungen att genomleva innan det jag kunde skriva detta, det hundrade blogginlägget. "Första Bossen", som vi säger i TV-spelsbranschen. Jo, det är faktiskt sant. Detta är inlägg nummer ett noll noll. Det är inte utan att man höjer lite på ögonbrynen.
Med friska krafter mot inlägg tvåhundra!
PUSS!
/Yogi Löw
Fotnoter about hard facts
Syndafloden - Ska inte blandas ihop med Syndafallet (vilket inföll i samma ögonblick som Eva och Adam hade tidernas första, och mest infamösa, fruktstund i en trädgård nära dig). Syndafloden var när Gud tyckte att både ett och annat hade gått, inte bara ett, utan flera steg för långt, och spolade så länge med sin vattenslang att nästan alla dog. De enda som klarade sig var Noa, dennes familj, samt "av alla rena fyrfotadjur sju par av varje art, hanar och honor, och av alla djur som inte var rena ett par av varje, hane och hona" (och inte två av varje av allihop, som jag trodde fram till för fem minuter sedan). Noa blev för övrigt 950 år gammal, vilket är betydligt mer än vad de flesta av oss kommer bli, och hade tre söner som i sinom tid blev de stamfäder varifrån alla folk på jorden härstammar (huruvida detta är vetenskapligt säkerställt är något oklart). Allt detta kan man lära sig genom susning.nu, eller, för all del, Bibeln.
300 miljarder - Hommage à Spermaharen.
Kitty Forman - Beskrev, för att fortsätta på det här inläggets bibelinslagna linje, en gång New York som "Sodom and Gomorra, with a subway". Sodom och Gomorra är två roliga städer som jag uppmanar alla att läsa på mer om.
Inlägg nummer hundra - Av dessa inlägg har jag plockat ut följande fem som kandidater till att vara det mest genomtänka, välformulerade och givande av dem alla (rösta på just din favorit i maanos gästbok på Lunarstorm):
Jag har ju lovat att kommentera för att du ska kommentera so here we go. Syndafloden må vara en av de populäraste berättelserna i bibeln. Men jag tycker att mer ljus måste läggas på hur Moses badade i vassen och hur ond herodes egentligen var! Är anländ och överlevandes resan hit, knappt, men med turen på min sida.. köss!
tror att jag har förklaringen till detta väderuppror. Nämligen, i morron kommer jag, karin martina rimsbo till Leksand. bäst att vara förbered, och det vet vädergudarna.
alltså, det är ju ingen som skriver i min gästbok på lunarstorm fastän du säger åt dem att göra det, jag blir ganska besviken och du får lov att jobba lite hårdare på det där. för övrigt tycker jag att det är mycket märkligt att du inte hänger på msn idag när jag för en gångs skull har tid att sitta här en stund. det regnade nämligen lite idag så vi tog oss friheten att sluta lite tidigare. sedan kan jag även tillägga att mitt jobb är så jävla coolt. det är dödsgrymt att springa in i kända norska författare titt som tätt, tyvärr så ligger ju inte erlend loe på mitt förlag, men kanske får jag chansen att träffa honom någon gång ändå. senast sprang jag in i lars monsen, han är riktigt känd vildmarkssnubbe här, riktigt söt, och otroligt trevlig. det var häftigt värre.
