tug

Hej igen!

Jag har nu tänkt be att få presentera en skakande forskningsrapport från ett expriment som visar effekterna av att leva utan bredband i sin bostad. Känsliga läsare varnas.

Dag 1: Patienten flyttar till sitt nya, icke bredbandsfärdiga hem. Många timmar spenderas på resande fot och på Ikea. Övrig tid går mestadels åt till att inreda den nya bostaden. Många nya intryck gör att patienten går till sängs tidigt. Nästan ingen tid alls slösas bort på tänkande på internet. "Fan, det går ju bra det här!", uppges patienten ha sagt till sig själv.

Dag 2: Räkmackan fortsätter. Patientens hela dag, eftermiddag, kväll och natt fortskrider i sällskap med familj och vänner. Patienten har nästan glömt vad internet är. Han känner sig stark, frispråkig och eventuellt som att han är från Norrland. Han trivs med sitt jobb, har kompisar att snacka med, det flyter, kort sagt.

Dag 3: Den alldeles för lättvindiga inledningen av exprimentet har skapat kaos på huvudkontoret. På ett snabbtillkallat krismöte bestäms det att grymheten måste skruvas upp. Diffusa tecken vaggar in patienten i tron att bredbandet ska kunna installeras i dag. Inget går dock som han tänkt. De sista delarna från föregående dags sällskap skickas hem, vilket följs upp med att patienten via telefon får reda på att internet kommer dröja tills i morgon. Patienten blir märkbart irriterad. Han håller fortfarande en god min, men på insidan börjar saker så sakteliga rasa samman. Championship Manager-spelandet, DVD-tittandet och mobiltelefonsanvändadet ökar dramatiskt i försök att fylla det tomrum bredbandet lämnat efter sig.

Dag 4: Grymheten fortsätter. Patienten räknar nu kallt med att kunna surfa problemfritt inom bara några timmar. Men efter att han tagit saken i egna händer och cyklat, ungefärligt räknat, åtta mil får han ett vänligt, men bestämt "nej, men kom förbi i morgon så ska det ordna sig" kastat i ansiktet. Här brister något för patienten som börjar smäda damen i expiditionen. Hot om unexpected pizza deliverences och mummel om att personen han pratar med har för högt skurna jeans förekommer.

Dag 5: Patienten samlar ihop sig och cyklar de, ungefärligt räknat, åtta milen, igen då han faktiskt blivit lovad att det ska ordna sig. Men. "Nej, du, det måste blivit någon sorts försening. Kom förbi i morgon i stället." Patienten får vid denna tidpunkt grön hy och hans muskler växer orimligt mycket. Hans skjorta spricker. Han stryper damen i expiditionen och ger sig in på randomerad skadegörelse. Patienten hittas senare vid Fyrisån, halvt medvetslös, mumlandes om IP-adresser, lunarstorm.se, MSN och drinken Dräparen.

Dag 6: Teknikerna på laboratoriet beslutar sig för att verkligen testa gränserna nu. De bedrar patienten genom att ge honom de inloggningsuppgifter han behöver för att koppla upp sig, men ser i stället till att fucka upp dennes proxy-inställningar vilket gör att det hela inte funkar, och patienten tror att han aldrig kommer få surfa igen. Nu har det hela dock gått för långt. När patienten påfinns med med tom blick, avmätt tuggandes på en sax, inser forskarna att det är dags att avsluta exprimentet. Proxy-inställningen ordnas och patient kan så sakteliga börja återvända till ett vanligt, internetmissbrukande liv.

Några dagar senare råkar patienten spilla kokande vatten på sitt tangentbord, och tvingas köpa ett nytt, men det är faktiskt (faktiskt!) en helt annan historia.

- - - - - - - - - -

I övrigt ber jag bara att få hälsa er, kära läsare, välkomna till del 4 av denna blogg, jag har gett den undertiteln "Uppsala".


PUSS!

/Georg Koch

---

Fotnoter about hard facts


Ikea - "I get my ya-yas from Ikea. They cost a little less, but I have to put them together myself", som Chandler Bing en gång ska ha sagt.

Stark, frispråkig och från Norrland - Hommage à Liza Marklund, Phille&Wiking style.

Trivs med sitt jobb, har kompisar att snacka med, det flyter - Hommage à Björn Skifs på kvällen.

Championship Manager - I huvudsak spelas det nu med Elfsborg (Frédéric Kanouté är bäst i laget) och Real Madrid (Michael Owen är bäst i laget).

Fylla tomrum som lämnats - Hommage à ett telefonsamtal med Elly om "rökning och sånt".

Något brister - Hommage à Bo Ringholm och Ingabritt "Delilah" Ahlenius.

Mumla något om att den man bråkar med har för högt skurna jeans - Det är ungefär vad vi vanliga, dödliga människor brukar få ur oss om vi någon gång blir lika arga som Yngwie Malmsteen.

Orimligt - Hommage à Teckomatorp, Kallebäck och Dennis Jonsson lista över tidigare klubbar.

Dräparen - Något av en turistattraktion i Sollentuna.

Faktiskt (faktiskt!) - Hommage à Elly och Mogge.

I övrigt - I övrigt kan jag också konstatera att jag blir alldeles till mig av glädje när jag ser titeln på låt nummer ett på Mando Diaos utmärkta nya skiva; "Welcome Home, Luc Robitaille". Jösses. Det ante mig att det skulle krävas borlängekillar för en sådan titel.