Vinnare av Græstuvan
Hej igen!
Det har blivit en vecka i barndomsnostalgins tecken. För några dagar sedan pratade jag och en vän som vi kan kalla Elinor (hon heter Elly egentligen) om namn från våra förflutna. Innan jag kunde säga "Oskar" kallade jag i stället mig själv för "Dotta" (vad annars?). Under en mörk period i Elinors liv brukade hon kallas för "Rumpa".
Nästa steg i min charlesingvarjönssonska återgång till barndom togs i går. Min mor och min far var quisliesqua nog mot mina syskon och sig själva att spela upp ett kasettband där den ende som klarade sig undan med hedern i behåll var jag. Det beror främst på att jag var två månader gammal när bandet spelades in. Det var en födelsedagspresent till min mormor. Medan övriga familjemedlemmar gjorde det (läs: pratade överhuvudtaget) som gör att man ofelbart vill att äta upp sitt eget huvud av ren skam när man hör det i efterhand, så gurglade jag mest lite förnöjt i bakgrunden. Ett av mina bästa publika framträdanden i karriären.
Två känslor bär jag med mig efter att ha hört bandet:
1. Att höra en 22 år yngre version av sin familj är så vackert att man skulle kunna gråta.
2. Ingen känsla är skönare än vetskapen om att man gjort sig själv rättvisa i det offentliga rummet.
PUSS!
/Bestefar
Fotnoter about hard facts
En mörk period i Elinors liv - Här chansar jag. Hon kunde förmodligen styra sin omvärld till sin belåtelse med de där stora, vackra ögonen redan då.
Rumpa - Elly kommer förmodligen hävda att det var "Tumpa" och inget annat. Hon ljuger.
Quisling - Hommage à Dan Bäckman och världens samtliga tyranner och sälslaktare.
Äta sitt eget huvud - "- A limousine that can fly... now I HAVE seen everything..." "- Really? Have you seen a man eat his own head?" "- No..." "Then you HAVEN'T seen everything.", som man säger i "Team America".
Det har blivit en vecka i barndomsnostalgins tecken. För några dagar sedan pratade jag och en vän som vi kan kalla Elinor (hon heter Elly egentligen) om namn från våra förflutna. Innan jag kunde säga "Oskar" kallade jag i stället mig själv för "Dotta" (vad annars?). Under en mörk period i Elinors liv brukade hon kallas för "Rumpa".
Nästa steg i min charlesingvarjönssonska återgång till barndom togs i går. Min mor och min far var quisliesqua nog mot mina syskon och sig själva att spela upp ett kasettband där den ende som klarade sig undan med hedern i behåll var jag. Det beror främst på att jag var två månader gammal när bandet spelades in. Det var en födelsedagspresent till min mormor. Medan övriga familjemedlemmar gjorde det (läs: pratade överhuvudtaget) som gör att man ofelbart vill att äta upp sitt eget huvud av ren skam när man hör det i efterhand, så gurglade jag mest lite förnöjt i bakgrunden. Ett av mina bästa publika framträdanden i karriären.
Två känslor bär jag med mig efter att ha hört bandet:
1. Att höra en 22 år yngre version av sin familj är så vackert att man skulle kunna gråta.
2. Ingen känsla är skönare än vetskapen om att man gjort sig själv rättvisa i det offentliga rummet.
PUSS!
/Bestefar
Fotnoter about hard facts
En mörk period i Elinors liv - Här chansar jag. Hon kunde förmodligen styra sin omvärld till sin belåtelse med de där stora, vackra ögonen redan då.
Rumpa - Elly kommer förmodligen hävda att det var "Tumpa" och inget annat. Hon ljuger.
Quisling - Hommage à Dan Bäckman och världens samtliga tyranner och sälslaktare.
Äta sitt eget huvud - "- A limousine that can fly... now I HAVE seen everything..." "- Really? Have you seen a man eat his own head?" "- No..." "Then you HAVEN'T seen everything.", som man säger i "Team America".
Kommentarer
Postat av: elly
haha.. du förekom mig i allt jag skulle skriva i kommentaren, dotta. :) för övrigt vet jag inte om jag tycker att det är "okej" att du hänger ut mitt smeknamn sådär. och faktum är att det än idag händer att jag blir kallad för tumpa.
Trackback
