Alec Baldwin is the greatest actor of all time
Hej igen!
Sorry, men nu blir det mer Lokko.
Det finns få saker som känns mer tillfredställande i livet än när man märker att någon man storögt ser upp till gått i gång på precis samma saker som en själv en gång i tiden. I dagens Lokko-krönika i SvD skirver han om ett ögonblick alla någon gång når i livet där man hittar musik så bra eller humor så rolig att man inte längre vet hur man ska gå vidare. Jag citerar:
"Ingen har fångat denna livsavgörande stund mer klarsynt än Eric Cartman i klassiska How to eat with your butt, ett av tv-historiens största ögonblick däruppe med månlandningen, Scener ur ett äktenskap och det allra sista avsnittet av MASH.
I detta fortfarande oöverträffade avsnitt av South Park ringer det på Cartmans ytterdörr. Cartman öppnar dörren. Där står två personer, Mr och Mrs Thompson. Där deras huvuden, enligt alla anatomiska regler, borde vara har de istället varsin stjärt.
–You may not have realized this, but we actually have buttocks where our heads should be, säger Mrs Thompson vänligt till Eric.
Cartman bara stirrar med vidöppen mun. Oförmögen att säga något. Han fortsätter stirra. Till slut stänger han bara dörren, går zombie-artat upp till sitt rum och sätter sig på sängen. Han suckar djupt.
Han har just sett The Ass People. Han är bara åtta år gammal, men förstår ändå instinktivt att han just har varit med om det roligaste han någonsin kommer att uppleva."
Just precis detta avsnitt, just precis denna scen, har jag sedan jag för första gången såg den, burit med mig som en ständigt gällande referenspunkt i mitt liv. Det definerar allt jag känt när Mario Jardel varit på väg till Lyn, när Tomas Ledin gjort en cover på sig själv som VM-låt eller när George Costanza säger "Oh, my God... An affair... That is so adult... Like with stockings.. and martinis... and William Holden...". Eller som jag vet att Björn kommer känna när Kaká slutligen skriver på för Benfica. Humorn är fullkomlig, ens livsverk är avslutat. Jag har tjatat så mycket om denna scen inför just Björn att han förmodligen kommer slå en spikklubba i huvudet på mig om jag tar upp det igen. Men nu behövs inte det längre. Nu vet jag att jag inte är ensam.
Alla måste titta på How to eat with your butt. Fråga mig på MSN så skickar jag till er.
PUSS!
/Edercreute
Fotnoter about hard facts
Eric Cartman - The greatest hero in American history.
How to eat with your butt - I samma avsnitt tvingas Butters sitta på sitt rum med en papperspåse över huvudet då hans föräldrar tycker att han gör fula grimascher hela tiden. Att Butters förklarar att han inte grimascher utan verkligen ser ut så är inget som hjälper.
Lyn - Det hårdsatsande laget med bland annat Tomas Lagerlöf, Colo Hallit och Peter Markstedt.
George Costanza - Carl-Johan Bergman skrev i ett mail en gång om ett förslag att kampanja för att George ska bli hela världens president. Det tycker jag han kan skriva om i sin blogg. Alla bloggar mår bra av Seinfeld.
Kaká till Benfica - Allting bygger på att Björn en dag (eventuellt en tisdag) tänkte ut det 031-doftande skämtet "Äter man kranium till kaffet i Ben-fika?".
Spikklubba - Hommage à Niclas Alexandersson.
Sorry, men nu blir det mer Lokko.
Det finns få saker som känns mer tillfredställande i livet än när man märker att någon man storögt ser upp till gått i gång på precis samma saker som en själv en gång i tiden. I dagens Lokko-krönika i SvD skirver han om ett ögonblick alla någon gång når i livet där man hittar musik så bra eller humor så rolig att man inte längre vet hur man ska gå vidare. Jag citerar:
"Ingen har fångat denna livsavgörande stund mer klarsynt än Eric Cartman i klassiska How to eat with your butt, ett av tv-historiens största ögonblick däruppe med månlandningen, Scener ur ett äktenskap och det allra sista avsnittet av MASH.
I detta fortfarande oöverträffade avsnitt av South Park ringer det på Cartmans ytterdörr. Cartman öppnar dörren. Där står två personer, Mr och Mrs Thompson. Där deras huvuden, enligt alla anatomiska regler, borde vara har de istället varsin stjärt.
–You may not have realized this, but we actually have buttocks where our heads should be, säger Mrs Thompson vänligt till Eric.
Cartman bara stirrar med vidöppen mun. Oförmögen att säga något. Han fortsätter stirra. Till slut stänger han bara dörren, går zombie-artat upp till sitt rum och sätter sig på sängen. Han suckar djupt.
Han har just sett The Ass People. Han är bara åtta år gammal, men förstår ändå instinktivt att han just har varit med om det roligaste han någonsin kommer att uppleva."
Just precis detta avsnitt, just precis denna scen, har jag sedan jag för första gången såg den, burit med mig som en ständigt gällande referenspunkt i mitt liv. Det definerar allt jag känt när Mario Jardel varit på väg till Lyn, när Tomas Ledin gjort en cover på sig själv som VM-låt eller när George Costanza säger "Oh, my God... An affair... That is so adult... Like with stockings.. and martinis... and William Holden...". Eller som jag vet att Björn kommer känna när Kaká slutligen skriver på för Benfica. Humorn är fullkomlig, ens livsverk är avslutat. Jag har tjatat så mycket om denna scen inför just Björn att han förmodligen kommer slå en spikklubba i huvudet på mig om jag tar upp det igen. Men nu behövs inte det längre. Nu vet jag att jag inte är ensam.
Alla måste titta på How to eat with your butt. Fråga mig på MSN så skickar jag till er.
PUSS!
/Edercreute
Fotnoter about hard facts
Eric Cartman - The greatest hero in American history.
How to eat with your butt - I samma avsnitt tvingas Butters sitta på sitt rum med en papperspåse över huvudet då hans föräldrar tycker att han gör fula grimascher hela tiden. Att Butters förklarar att han inte grimascher utan verkligen ser ut så är inget som hjälper.
Lyn - Det hårdsatsande laget med bland annat Tomas Lagerlöf, Colo Hallit och Peter Markstedt.
George Costanza - Carl-Johan Bergman skrev i ett mail en gång om ett förslag att kampanja för att George ska bli hela världens president. Det tycker jag han kan skriva om i sin blogg. Alla bloggar mår bra av Seinfeld.
Kaká till Benfica - Allting bygger på att Björn en dag (eventuellt en tisdag) tänkte ut det 031-doftande skämtet "Äter man kranium till kaffet i Ben-fika?".
Spikklubba - Hommage à Niclas Alexandersson.
Kommentarer
Postat av: Fatboy Slim
Mailar du med Carl-Johan Bergman? Så politiskt korrekt.
Postat av: hille
moahahahaha
Trackback
