Thou shalt not feast on me
När tug.blogg.se i framtiden får sitt eget lexikon kan detta inlägg mycket väl klassas som bloggens mest morbida. Men det må faktiskt vara hänt.
I går rapporterade svt.se en nyhet som kan vara det mest häpnadsväckande jag någonsin läst (och då har det ändå hänt att jag läst Ulf Nilsons krönikor i Expressen):
"Den galne schackspelaren" Alexander Pitjusjkin har befunnits skyldig till 48 mord och tre mordförsök. Statsåklagaren i Moskva begär att han ska dömas till livstids fängelse.
Den 33-årige Pitjusjkin hade tänkt döda lika många människor som det finns rutor på ett schackbräde. Hans första offer var en studentkamrat.
Morden begicks i en park, dit han bjudit in offren för att titta på den plats där hans hund var begravd och dricka till minne av hunden. När offren fyllnat till slog han ihjäl dem med en hammare.
Först av allt ska jag påpeka att jag inte är speciellt förtjust i personer som mördar 48 personer (och nej, mitt lyckonummer är inte 49, min ovilja har inte med något sådant att göra), men OM någon nu nödvändigtvis ska göra det så föredrar jag att det sker på det här viset. Skulle hela saken varit en scen i "South Park" så hade jag aldrig sluta skratta, är jag rädd. Det mest sanslösa är naturligtvis att han bjöd in - får vi anta - 64 stycken personer till en och samma park och lyckades mörda 48 av dem med en hammare. Det är så bisarrt att jag nu kommer upprepa det tre gånger:
Han lyckades mörda 48 personer som befann sig i samma park med en hammare.
Han lyckades mörda 48 personer som befann sig i samma park med en hammare.
Han lyckades mörda 48 personer som befann sig i samma park med en hammare.
Jag kan inte för mitt liv förstå hur det gick till. Det låter som en plan som är resultatet av ett samarbete mellan Khan från "Star Trek" och Mr Burns. Hur fulla kan offren egentligen ha varit? Borde de inte efter, säg, fem mord börjat ana viss oråd och försökt övermanna gärningsmannen? 59 personer borde ha ganska goda möjligheter att övermanna en kille med hammare. Eller tog han sina offer, ett efter ett, bakom en stor ek och slog ihjäl dem? Borde i sådana fall inte de övriga tyckt att det var misstänkt att det var bara killen med den blodiga hammaren som kom tillbaka efter mötet bakom eken? Det här ÄR verkligen det mest häpnadsväckande jag någonsin läst.
För övrigt 1: Jag ber om ursäkt till de som finner detta massmordstema osmakligt.
För övrigt 2: Vi kan väl enas om att livstids fängelse inte känns som en för hård dom för brottet?
PUSS!
/Martin Meichelbeck
Fotnoter about hard facts
Ulf Nilson - That guy is not my kind of guy, som Frank Costanzas sydkorenske svärfar skulle uttryckt det.
Fängelse - Vi sänder våra tankar till Carl i fängelset, som Uno Kronkvist brukar säga.
Khan - Han hatar alla människor på hela Jorden.
Mr Burns - Inser när han utses till Springfields äldste invånare att han inte är ung längre.
Alltså, det lär väl knappast varit samtidigt?
Hans första offer var ju en studentkamrat, och hammarmannen var ju 33 år.
Så då har han antagligen dödat 48 st vid 48 olika tillfällen, under säg... 13 år.
Eller? Då finns det ju faktiskt en möjlighet till hur det kan ha hänt.
Hur man sen kan döda folk med en hammare vid 48 olika tillfällen och komma undan med det (nåja, 47 tillfällen och komma undan) är ju helt sjukt.
Johan: Äsch, förstör aldrig en bra historia med sanningen.
han måste ha sprungit mycket fort och slagit väldigt hårt, hehe... :)
