tug

Hej igen!

Vi vet alla att ordet "västgöte" uttalas som "vächötte". Och "östgöte" som "öchötte". Landskapet Södermanland uttalas nästan alltid "Sörmland". Och staden Kristianstad som "Krichansta".

Det är inte det att jag inte förstår varför. Jag ser den dialektala logiken och att det är enklare att säga.

Det jag undrar är istället när och hur detta blev en den accepterade sanningen. Jag menar, uttalar man de där orden som de stavas blir man utskrattad (och eventuellt lynchad).

Vem är den briljante retorikern/hjärntvättaren som stått för konststycket om att övertyga folkmassorna?


Jag har två gissningar:

1) Nicolae Ceauşescu, som med det namnet och den stavningen måste ha fått jobba en hel del med uttalsinstruktioner.

2) Henning Mankell, som på obegripliga grunder lyckats förleda en hel nation (och Jan Guillou) att tro att betoningen ska ligga på "Mank", trots att det är två l på slutet.


PUSS!

/Leapin' Larry

---

Fotnoter about hard facts


Västgöte  -  Hommage à The Linkinator (ta och blogga igen, för i helvete).

Östgöte  -  Hommage à Jan Gradvall.

Södermanland  -  Hommage à Kennet Andersson.

Lynchning  -  Hommage à Den Gamla Goda Tiden.