tug

Hej igen!

Jag nämnde i går att det varit en del skolarbete den senaste tiden. Bland annat har jag hållit ett hyllningstal. Eftersom de alster från mina retorikstudier jag delat med mig av här tidigare har varit om professor Kalkyl och om min stereo, publicerar jag här manuset till mitt tal, för att fortsätta att odla bilden av att mina studier som ett enda stort populärkulturellt "let the good times roll"-event. Mycket nöje.

Jag ska berätta för er om en av mina absolut största hjältar. Det är en man som växt fram som en av mina stora förebilder. En man vars liv jag omedelbart skulle ge upp mitt eget för att få leva. En man som lyft mig i många av mina mörkaste stunder.

Mannens namn är Homer Simpson.

Ni har säkert också sett den gulhudade livsnjutaren Homer. Han har ju egen tv-serie där vi får följa honom och hela familjen Simpson, med frun Marge och barnen Bart, Lisa och Maggie, och deras liv i den amerikanska småstaden Springfield.

Vissa av er skulle kanske kalla Homer för lat, korkad och överviktig, men jag väljer att i stället kalla honom för vad han egentligen är. Ni säger att han är lat, jag säger att han är harmonisk. Ni säger att han är korkad, jag säger att han är prestigelös. Ni säger att han är överviktig, jag säger att han är en gourmand.

Prestigelöst var det, ja. Nej, han begär inte så mycket mer av sitt liv än att få titta på sin tv, dricka sin öl från Duff, äta sina rosaglacerade munkar och umgås med sin älskade familj. Att han ibland blir lite för exalterad i sitt barnuppfostrande och med jämna mellanrum tar stryptag på äldste sonen Bart tycker jag att vi kan se mellan fingrarna med. Vi kan väl enas om att kalla det passion?

I ett samhälle drabbat av anorexi, utbrändhet och evig prestigejakt erbjuder Homer ett skönt alternativ. Skulle alla vara som Homer Simpson skulle vi inte ha något av dessa problem. Han tycker alldeles för mycket om att äta gott för att ens tänka tanken att få kroppsnoja, han är alldeles för bekväm av sig för att kunna bli utbränd och prestigejakt får han nog av när han tittar på baseboll på tv.

Vi ska heller inte glömma att Homer, trots sina knappa ambitioner, exempelvis hunnit med att resa ut i rymden, vara manager åt en countrystjärna, vinna en grammy och besöka jordens samtliga världsdelar.

Jag inledde det här talet med att kalla Homer för hjälte och jag skulle också vilja avsluta talet i samma ände genom att citera vad advokaten Lionel Hutz sade till Homer efter att Homer blivit utslängd från en All you can eat-buffé för att han ätit för mycket: "Homer, jag använder inte ordet hjälte ofta, men du, du, Homer, är den störste hjälten i USA:s historia." Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.



PUSS!

/Augustus Gloop