"We the purple"? What the hell was that?

Hej igen!

Fred Rimmy skrev häromveckan ett underbart litet inlägg om det attraktiva med väloljade och högkompetenta arbetsgrupper. Han konstater att "om man inte vill spendera sina arbetsdagar med att jiddra med Grill-Britt så vill det till att skapa sitt eget lilla professionella universum, ett alldeles eget a-lag som förgyller ens tillvaro med livsluft i form av intern självbekräftelse" och bjuder sedan på exempel som polisstationen i Uppdrag: Mord och Italiens backlinje.

Att få följa just ett sådant ultimat arbetslag är även huvudskälet till att åtminstone jag tycker så mycket om att se en serie som Vita Huset. Och då brorsans inlägg fick mig att tänka på det vill jag passa på att bjuda på det som mycket väl kan vara hela Vita Husets bästa scen:


 


Om detta nu är seriens bästa scen är det lite ironiskt den bara några minuter senare i samma avsnitt följs av det som förmodligen är hela seriens fånigaste scenavslutning:






PUSS!

/Ronald Maul





Fotnoter about hard facts


Grill-Britt  -  Hommage à Gunnar Thelin, Ann-Karré och Mattias.

Uppdrag: Mord  -  USA:s svar på Sprängaren. Kanske.

Arbetslaget som huvudattraktion i Vita Huset  -  Det är för den delen samma sak som gör Aaron Sorkins övriga serier Sports Night och Studio 60 on the Sunset Strip så trevliga.

Kommentarer
Postat av: President Erik

Oskar. Alla vet att den sista scenen är den bästa! Jag menar, det är ju den enda vi snackar om!

2008-06-14 @ 07:10:14
URL: http://www.metrobloggen.se/eriklarke

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0