It's like that Michael Jackson shit
Jag åkte tåg hem till Leksand i dag. Det är normalt sett ungefär det tråkigaste man kan göra. I dag var det dock mer spännande än vanligt.
• På bussen på väg till stationen:
Jag visar upp min sms-biljett för chauffören.
Busschauffören som för övrigt såg ut som skådespelaren Lakke Magnusson: Är den giltig?
Tug Wilson: Ursäkta?
BSFÖSUSSLM: Är den giltig?
TW: Jajamen!
BSFÖSUSSLM: Bra!
Detta är klart jämförbart med säkerhetspersonal på flygplatser som faktiskt frågar: Any sharp items in your bag? Any drugs?
• Jag var så varm när jag klev på tåget att jag faktiskt blev lättad av att killen jag hamnade bredvid stank starkt av svett. Detta gjorde nämligen att jag omöjligen behövde oroa mig för om min rusning genom solsken med femton kilo packning på ryggen skulle ha utsatt honom för otrevlig odör.
Detta är klart jämförbart med när David Letterman ger prov på hur varmt det varit i New York under dagen, exempelvis: It was so hot in New York today that Hillary Clinton wore a pantless pantsuit (jag hittade på det skämtet själv).
• Jag gick till restaurangvagnen och köpte en kaffe och en starköl (På en onsdag?? Ja, det kan du ge dig fan på, Johan Glans):
Kassörskan som för övrigt såg ut som skådespelerskan Alyson Hannigan: 60 kronor, tack..
Tug Wilson: Yes..
KSFÖSUSSAH: Och så leg, tack... för kaffet alltså!
TW: Aha, det är tjugoårsgräns på sockret eller?
KSFÖSUSSAH: Javisst, haha, det är farliga grejer, du vet.
Jag kan inte hjälpa att känna att det är väldigt roligt (och ibland lätt tragiskt) med en person som i sin yrkesroll har ett standardskämt som hon eller han drar varje gång ett tillfälle bjuds. Det är klart jämförbart med tjejen på Uppsalas bästa bokhandel English Bookshop. Första gången jag var där skulle jag fråga efter Chuck Klostermans Fargo Rock City:
Tug Wilson: Hej! Jag letar efter...
English Bookshop-tjejen som för övrigt ser ut som Blådårar-Lasses flickvän: ...en bok? HAHA!
PUSS!
/Hans-Dieter Flick
Fotnoter about hard facts
Leksand - Fortfarande årets tillväxtkommun 1998.
Busschaufför - Min favoritchaufför är dock fortfarande en kille i Brighton som såg ut som Steven Zissous okände tvillingbror.
New York - Årets tillväxtkommun 1999.
Blådårar-Lasse - Skånes Gil Renard.
snajsig blogg :)
"tar ni kort?" "KLick" :)
Standardskämt är ofta - likt farfarsskämt - briljant vardagshumor i all sin enkelhet. Standardskämtet är skönt i det att det öppnar dörren till en fryntlig, och mer improviserad konversation, fylld med riktiga skämt komna av stundens ingivelse. Standardskämtet blir dock enbart deprimerande när man märker att det hos kassören inte finns någon lust eller förmåga att spinna vidare.
Om du är i Leksand nu och känner för att göra en femtonårig popare very starstruck och glad så tycker jag att du borde komma till Åkerö och göra en ''Oskar Klingborn - Så gick det sen''-deal imorgon. Och sen kan du säga att det är du som bloggar på tug.blogg.se och därmed äga alla lärare.
;)
Du kan bara ana hur ofta jag får frågan "säljer ni engelska böcker här?" och liknande. Mestadels är jag snäll och glatt leende men ibland smyger sig det fram småkäcka kommentarer då det verkar vara en kund som kan hantera det. Att kunna få "pysa ut" något sådant någon gång i månaden är nyttigt för själen, att du råkade ut för detta innebär att du är medhjälp till att min hjärna återigen räddades från repetitionens tristess och långsamma nedbrytande. Jag hoppas du fått tag på Fargo Rock city till sist:)
Ifall ni gillar vardagshumor så finns det numera en hemsida =) Kika in på vardagshumor.se!
