Still, I love it when Barry Bonds wins in the game that he's playing
Hej igen!
Att helga vilodagen är som bekant överreklamerat. Därför har jag ägnat delar av den åt att genomföra en skrivövning vi tilldelades i fredags.
Uppgiften var som så att man skulle sätta sig på en plats med folkflöde, under ungefär en halvtimme "notera saker" och sedan skriva ett A4 utifrån sina intryck.
Är detta något ni är intresserade av att läsa? Naturligtvis inte. Är detta något jag ändå nu tänker publicera. Ja.
"Det kan inte vara lätt att smälta in i mängden som basketspelare. I alla fall inte i Sundsvall. Jag känner igen honom direkt.
Det är söndagseftermiddag och jag sitter på McDonald's. Det är då han kliver in. En av Sundsvall Dragons amerikanska stjärnor. Hade jag inte redan vetat vem han är hade jag förmodligen kunnat gissa. När man ser någon som är över två meter lång och bär bakvänd keps, pösiga mjukisbyxor och kritvita Nike-sneakers i den här staden är det i nio av tio fall en basketspelare (den tionde är oftast bara en ovanligt lång person som lyssnar väldigt mycket på Tupac).
Jag kommer på mig själv med att undra vad hans tränare skulle säga om han visste om att hans stjärna äter sina middagar på McD. Men, å andra sidan, vem är jag att döma? Det är klart att han är deppig efter Dragons tunga tvåpoängsförlust i fredags. Dessutom är det nästan en vecka tills nästa match. Och så är det ju söndag. När jag så hör hur han på engelska diskuterar med kassörskan och till slut kommer fram till att ett Green Meal är vad han är ute efter andas jag slutgiltigt ut. Han är knappast en oprofessionell idrottsman. Förmodligen orkar han bara inte handla och laga mat på egen hand just i kväll. Och låt den av oss som är fri från den synden kasta första stenen.
Desto mer oroande är att han verkar vilsen i den här, inte speciellt stora, staden. När jag först ser honom ute på Storgatan går han långtsamt fram, hela tiden flackandes med blicken fram och tillbaka, på jakt efter rätt destination. Ändå hinner han nästan passera restaurangen innan han ser det gula m:et och med ett ryck vänder om och går in. När han senare ätit upp sin gröna måltid och går därifrån verkar han tveka ett ögonblick om åt vilket håll han ska gå. När han kommer ut genom dörren tar han först ett steg åt vänster innan han tittar sig om, vänder och går åt höger istället. Inte så konstigt kanske. Han har ju faktiskt bara varit i staden, och för den delen landet, i ett par veckor. Även professionella idrottsmän kan ha svårt att hitta på nya platser. Men man tycker kanske att basketföreningen borde ta bättre hand om sina investeringar och hjälper dem komma in i sin nya tillvaro.
Eller åtminstone tipsa om att det finns bättre restauranger än McDonald's."
PUSS!
/Alexander Zickler
Fotnoter about hard facts
McDonald's - Hommage à A Prince in New York.
Kritvita Nike-sneakers - Hommage à Jerry Seinfeld.
Professionell - *Puuuh* Nääääe.. Hur ska jag förklara? Man äe professionell va å sånt.., som Zlatan Ibrahimovic brukar säga.
Alexander Zickler - Har redan figurerat som tysk byline tidigare, men det må faktiskt vara hänt. Läraren som jag mailade övningen till heter nämlige Andreas Stickler. Men jag upptäckte, för sent, att jag i sidhuvudet på dokumentet kallade honom "Andres Zickler". Jag hoppas att han ser mellan fingrarna med det.
Att helga vilodagen är som bekant överreklamerat. Därför har jag ägnat delar av den åt att genomföra en skrivövning vi tilldelades i fredags.
Uppgiften var som så att man skulle sätta sig på en plats med folkflöde, under ungefär en halvtimme "notera saker" och sedan skriva ett A4 utifrån sina intryck.
Är detta något ni är intresserade av att läsa? Naturligtvis inte. Är detta något jag ändå nu tänker publicera. Ja.
"Det kan inte vara lätt att smälta in i mängden som basketspelare. I alla fall inte i Sundsvall. Jag känner igen honom direkt.
Det är söndagseftermiddag och jag sitter på McDonald's. Det är då han kliver in. En av Sundsvall Dragons amerikanska stjärnor. Hade jag inte redan vetat vem han är hade jag förmodligen kunnat gissa. När man ser någon som är över två meter lång och bär bakvänd keps, pösiga mjukisbyxor och kritvita Nike-sneakers i den här staden är det i nio av tio fall en basketspelare (den tionde är oftast bara en ovanligt lång person som lyssnar väldigt mycket på Tupac).
Jag kommer på mig själv med att undra vad hans tränare skulle säga om han visste om att hans stjärna äter sina middagar på McD. Men, å andra sidan, vem är jag att döma? Det är klart att han är deppig efter Dragons tunga tvåpoängsförlust i fredags. Dessutom är det nästan en vecka tills nästa match. Och så är det ju söndag. När jag så hör hur han på engelska diskuterar med kassörskan och till slut kommer fram till att ett Green Meal är vad han är ute efter andas jag slutgiltigt ut. Han är knappast en oprofessionell idrottsman. Förmodligen orkar han bara inte handla och laga mat på egen hand just i kväll. Och låt den av oss som är fri från den synden kasta första stenen.
Desto mer oroande är att han verkar vilsen i den här, inte speciellt stora, staden. När jag först ser honom ute på Storgatan går han långtsamt fram, hela tiden flackandes med blicken fram och tillbaka, på jakt efter rätt destination. Ändå hinner han nästan passera restaurangen innan han ser det gula m:et och med ett ryck vänder om och går in. När han senare ätit upp sin gröna måltid och går därifrån verkar han tveka ett ögonblick om åt vilket håll han ska gå. När han kommer ut genom dörren tar han först ett steg åt vänster innan han tittar sig om, vänder och går åt höger istället. Inte så konstigt kanske. Han har ju faktiskt bara varit i staden, och för den delen landet, i ett par veckor. Även professionella idrottsmän kan ha svårt att hitta på nya platser. Men man tycker kanske att basketföreningen borde ta bättre hand om sina investeringar och hjälper dem komma in i sin nya tillvaro.
Eller åtminstone tipsa om att det finns bättre restauranger än McDonald's."
PUSS!
/Alexander Zickler
Fotnoter about hard facts
McDonald's - Hommage à A Prince in New York.
Kritvita Nike-sneakers - Hommage à Jerry Seinfeld.
Professionell - *Puuuh* Nääääe.. Hur ska jag förklara? Man äe professionell va å sånt.., som Zlatan Ibrahimovic brukar säga.
Alexander Zickler - Har redan figurerat som tysk byline tidigare, men det må faktiskt vara hänt. Läraren som jag mailade övningen till heter nämlige Andreas Stickler. Men jag upptäckte, för sent, att jag i sidhuvudet på dokumentet kallade honom "Andres Zickler". Jag hoppas att han ser mellan fingrarna med det.
Kommentarer
Postat av: elly
zlatan är zlatan!
Trackback
