All aboard the Love Train
Som en körkortslös student får man en viss tågvana. Exempelvis lär man sig hur länge man kan vänta med att packa ihop sina saker efter att "Nästa station..." har ropats ut. Vid en slutstation görs ju det ungefär fem minuter innan tåget är framme och gör man sig då klar direkt och ställer sig vid dörren och väntar... ja, då får man känna hur begreppet långtråkighet når nya dimensioner.
Den största kollektiva kollapsen som jag har sett på det här området kom för ett par veckor sedan när jag åkte mot Borlänge. Medan tåget så smått började komma in i Borlänge kommun pratade en av passagerarna i telefon. Han berättade för personen i andra änden att "Vi är i Borlänge nu". Detta snappar några upp och börjar plocka ner sina väskor och går mot dörren. Dominoeffekt, bien sûr. "Det är nog bäst att jag också..." tycks alla tänka och snart står nästan hela vagnen, fullt påklädda, och bara väntar. Tio minuter innan tåget skulle vara framme.
PUSS!
/Timo Leinonen
Det är bra att det blir dominoeffekt, för då vaknar kanske folk som somnat på väg till Poughkeepsie.
Och jag kan ge vadsomhelst för en dialog med dig nu, så jag tycker att du dissar fredag och tar första bästa tåg nu direkt.
Puss.
Trots att jag hade körkort blev jag tågexpert under studietiden. Så förra året när jag skulle åka tåg från Göteborg-hem, och det blev sent, så var det jag som informerade och upplyste tågpersonalen om "vi kan istället sitta kvar på detta tåg, stanna i Sthlm tills det tåget, ta det istället, byta i Borlänge" eftersom jag kunde turerna och tiderna i huvudet... sick. men man tänker många bra tankar på tåg. och får vila. och kaffe.
eftersom jag är en orolig själ som alltid tror att jag ska missa att kliva på, kliva av eller för den delen kanske kliva av för tidigt så reser jag mig alltid för tidigt. fast jag börjar väl lära mig.
