Han vet inte vem jag är, men jag vet att han är min

En helt annan skribent om en helt annan artist:

Det är den här killen jag vänder mig till när inga smarta formuleringar och subtila undertexter känns viktiga längre. När jag vill ha allt på en gång i en perfekt inslagen julklapp som exploderar rakt i ansiktet och sprutar konfetti och snöflingor över hela staden, när jag bara behöver några få rader och en mänsklig röst som förkunnar tro, hopp och kärlek.
Som säger att det är okej.
Utan genvägar, utan filter.
Ren kärlek i en symfoni av svart och vitt, soul och rock'n'roll, James Brown och Beach Boys.








Efter den i förra inlägget nämnda intervjun i fredags tog jag mig så fort mina ben bar till Grönan och såg Håkan Hellström. Och herregud. Kanske är det förutsebart, kanske är det barnsligt, men jag slutar aldrig knäckas av hur jävla bra han är. Jag vet inte om jag någonsin kommer sluta göra det. Men jag vet i alla fall att det inte heller den här gången är speciellt svårt att stå för vad jag skrivit.


Och nej, vad ni än har hört, det spelades inte fotboll i går. Och om det gjorde det, så gjordes det inte längre än i 90 minuter. Och om det ändå gjordes det så vill jag inte höra om det.


PUSS!

/Torsten Gütschow

Kommentarer
Postat av: elly

jag har inte heller sett något fotbollsmatch. och om jag har det så vill inte jag heller på något vis höra om det. fan, jag blir fortfarande arg...

2008-06-16 @ 16:24:50
URL: http://helhet.blogg.se/
Postat av: Titti

Håkan är verkligen skitbra!

hoppas att du har en fortsatt trevlig kväll!

kram

2008-06-16 @ 17:12:48
URL: http://tittigilbert.blogg.se/
Postat av: martina

Ja, tiden går så fort. Lilla Jonatan. Jag kom ju ihåg när han var tre meter lång och tatuerad...det var tider det. Eller vänta nu...

2008-06-17 @ 21:14:08
URL: http://yevonde.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0