It feels like a year since I kissed my baby goodbye

Conan O'Brien om att åka buss i New York:

  -  To go from north to south or the other way is okay, but to go cross-town.. You have to bring your shaving kit.. You write letters to your loved ones: "The fifth day of my journey.."

# 300

Hej igen!

Och så skriver vi trehundra. Tre noll noll. Trehundra inlägg på tug.blogg.se. Three hundred slow blogginlägg in a row, som Marit Bergman och Titiyo brukar sjunga.

Inlägg nummer hundra firades med en text om Syndafloden, tvåhundra med en intervju med
bloggens författare. Och hur trevligt det än är med bibelreferenser har vi återigen ringt upp bloggens skribent Oskar Klingborn:



Hej igen Oskar, och grattis!

Hej igen Oskar, och tack så mycket. Det är sådana här blogginlägg man jobbar för under hela året och som gör försäsongsträningen uthärdlig.


Om du skulle vara tvungen att med hjälp av ett Lasse Berghagen-citat beskriva de senaste hundra inläggen, vilket skulle citatet då vara?

"Genom Mälarens kärlek till havet, en blandning av sött och salt."


I samband med förra jubileumet blev din tandrad fixad och din tandställning försvann. Du konstaterade att en epok, jämförbar med den tidige Springsteen "när han hade skägg", var över. Hur tycker du att det "skägglösa" bloggandet gått?

Helt okej. Inga jättehöga toppar kanske, men en hel del ganska fina inlägg och faktiskt väldigt få riktiga lågvattenmärken. Så, för att fortsätta använda skäggtermer, kanske lite mer renrakat slätstruket kanske.


Det tog dig nästan på dagen lika lång tid att skriva de här hundra inläggen som det tog att skriva de första hundra, medan det tog nästan halvår extra mellan inlägg hundra och tvåhundra. Ska vi tolka detta som att du är på G igen?

Förmodligen inte, men man kan ju alltid hoppas.


Några personliga höjdpunkter?

Kul att du frågar, Oskar. Jag tyckte det var trevligt att Jenny blev så glad över att vinna bildquizzet.


Några besvikelser?

Att Mange presterade så dåligt i samma tävling.


Till sist, vad önskar du dig mest av allt just nu?

Att Vilda Västern ska få självständighet.



PUSS!

/Stephan Fürstner

Don't listen to me, I'm on mescaline, been spaced out all day

Hej igen!

Årets tennissäsong är äntligen igång. De två första matcherna på ATP-touren är avklarade. Efter att Magnus "Mats Wallander" Waldemarsson i en rostig premiär i tisdags alldeles för enkelt tilläts springa i väg till en 3-0-seger (6-2, 6-4, 4-0), visade jag, Oskar "Jevgenij Klingfelnikov" Klingborn, i torsdags var skåpet skulle stå genom en kontrollerad och på alla vis övertygande 3-0-kontring (7-6, 6-4, 6-4).

Men det är inte därför vi är här. Nej, huvudattraktionen med torsdagens defilering var inte att mitt Ivan Lendl-baslinjespel eller mina Goran Ivanisevic-servar satt där de skulle igen. Det var istället att Tasbäcks underspinnsmästare i ett avgörande skede av det som skulle bli det sista setet kopierade Baumer Tenenbaums slag sju sekunder in på det här klippet:








PUSS!

/Nicolas Kiefer





Fotnoter about hard facts


ATP-touren  -  Hommage à Ulf Hammarqvist, Erik Lärke och Max.

Wallander och Klingfelnikov  -  Nu väntar vi bara på att Tommy Arrihaas/Björn Borgias kliver in i spelet.

Visa var skåpet ska stå  -  Hommage à Leonard Cohen som enligt Glenn Killing är "en kanadensisk artist som verkligen vet var skåpet ska stå".

Men det är inte därför vi är här  -  Hommage à Chips Kiesby, Ove Markström och Apache Indian.

Baumer Tenenbaum  -  Dricker hela tiden Bloody Mary med peppar, vilket förklarar att han hela tiden bär omkring på en pepparströare i bröstfickan på kavajen.

Why aren't we at home with our mammals, watching raceball?

Hej igen!

Jag fick ett sms för några veckor sedan:

Hej OSKAR! Du kommer väl ihåg din tid hos Folktandvården i Leksand 11 juni kl 09:50? Meddela om du inte kan komma på telefon 0247-49 49 70. Vi ses!



Och nej, det här inlägget handlar inte om besvikelsen i att få ett sms som man hoppas på är från, säg, Kirsten Dunst och som visar sig vara från tandläkaren. Hur frustrerad jag än är över att Kirsten så sällan hör av sig är deras initiativ faktiskt enbart lovvärt. Att glömma bort tandläkartider är trots allt en av mitt livs huvudsakliga sysselsättningar.

Nej, detta ska snarare handla om folktandvårdens på många sätt imponerande strävan efter att få sina automatmeddelanden att verka så personliga och spontana som möjligt. De använder every trick in the book. Ett vänskapligt "Hej", duande, återkommande utropstecken och till och med en retorisk fråga.

Det är ett väldigt långt steg från exempelvis de telefonköer där man får beskedet att man har "två... tusen... fem... hundra... miljoner... miljarder... trettio... två personer" före sig i kön, förkunnat med åtta olika röster, på fem olika dialekter, av personer av tre olika kön. Eller de där förhatliga mass-sms:en som skickas av dåliga människor till hela telefonboken varje nyårsafton.

Jag älskar verkligen tandmänniskornas ambition. Därför är det desto tristare att de faller så miserabelt på en enda liten detalj. För inte finns det väl någon i hela landet som stavar sitt förnamn med enbart stora bokstäver?


PUSS!

/Uli Stielike





Fotnoter about hard facts


11 juni  -  Nej, det tar mig inte fullt lång tid att skriva de här inläggen. Jag råkade dock hitta ett utkast till denna anteckning bland mina opublicerada alster, trots att jag var övertygad om att det redan låg ute. "Oh... that guy...", som Homer Simpson brukar titulera sin förstefödde, sa jag och modifierade det hela en aning för att nu slutligen kunna dela med mig av det. Det är väl det, som Agneta Sjödin brukar säga, som är "charmen med direktsänd tv... man vet aldrig vad som kan hända!".

Kirsten Dunst  -  Pete Parker har onekligen god smak.

Kirsten hör av sig sällan  -  Vad gör hon nuförtiden? Varför hör hon aldrig av sig? Det var alldeles länge sedan vi sågs. Bor hon kvar i samma tvåa? Vad jobbar hon med? Jag har vaknat mitt i natten – av tystnaden! Och drömt att hon sover här bredvid mig igen.

Besvikelse över att få sms från tandläkaren  -  Det finns exempelvis en tandsköterskedotter från Norr Lindberg som det gör mig betydligt gladare att få meddelande från. Hon vet eventuellt vem hon är.

Till Zmulan

Sov gott, min älskade älskade lilla vän.



Oh yeah, I like this idea

Hej igen!

Ibland går det att läsa tidningsrubriker som får ens humoristiska nerver att nästan slå knut på sig själva. Rubriker som innehåller så mycket skojighetspotential att hjärnan riskerar att koka över. "Too.. Many.. Jokes.. Must.. Mock.. Joey..", som en tv-kille med många slipovers brukar säga.

En del rubriker är till och med så bra och så lovande att det egentligen inte är någon idé att ens läsa artikeln, man kan bara bli besviken. Därför kan det hända att man ser skrattfestlöften som "Kroggäst lurad att supa ihjäl sig" eller "Det var modernare förr" och inte vilja läsa artikeln för att den omöjligen kan leva upp till förväntningarna.

Detta funkar även för tv-program. Discovery Channel visar ett program som heter, håll i er nu, Skitiga jobb med Peter Schmeichel. Herregud. Vi tar det igen. Sktitiga jobb (!!) med Peter Schmeichel (!!!). En legendarisk fotbollsmålvakt som, och nu gissar jag, ägnar sig åt slamsugari och slakthusdränering. En gudomlig kombination av Buildings That Explode och The Osbournes. Hur ska jag rimligtvis kunna förstöra alla mina illusioner genom att faktiskt titta på programmet?


PUSS!

/Upper Swabian





Fotnoter about hard facts


Joey  -  Har en slips som klämmer över hans joeysäpple.

Peter Schmeichel  -  Manchester Uniteds bäste målvakt genom tiderna. Han jobbade tidigare som fotbollsexpert på BBC, men fick 2005 sparken för att så få, trots att han då bott 14 år i England, förstod hans danskklingande engelska.

Buildings That Explode  -  Jämte kortfilmen Man Getting Hit by Football, det roligaste Homer Simpson vet.

Nu firar vi inte midsommar i Pontiac Silverdome

- Det här var kuken... nu får man bli kanon på fredag.


  -  Glenn Hysén

Han vet inte vem jag är, men jag vet att han är min

En helt annan skribent om en helt annan artist:

Det är den här killen jag vänder mig till när inga smarta formuleringar och subtila undertexter känns viktiga längre. När jag vill ha allt på en gång i en perfekt inslagen julklapp som exploderar rakt i ansiktet och sprutar konfetti och snöflingor över hela staden, när jag bara behöver några få rader och en mänsklig röst som förkunnar tro, hopp och kärlek.
Som säger att det är okej.
Utan genvägar, utan filter.
Ren kärlek i en symfoni av svart och vitt, soul och rock'n'roll, James Brown och Beach Boys.








Efter den i förra inlägget nämnda intervjun i fredags tog jag mig så fort mina ben bar till Grönan och såg Håkan Hellström. Och herregud. Kanske är det förutsebart, kanske är det barnsligt, men jag slutar aldrig knäckas av hur jävla bra han är. Jag vet inte om jag någonsin kommer sluta göra det. Men jag vet i alla fall att det inte heller den här gången är speciellt svårt att stå för vad jag skrivit.


Och nej, vad ni än har hört, det spelades inte fotboll i går. Och om det gjorde det, så gjordes det inte längre än i 90 minuter. Och om det ändå gjordes det så vill jag inte höra om det.


PUSS!

/Torsten Gütschow

I consider myself someone well under thirty

Hej igen!

Jag sitter just nu och väntar på en intervju. En intervju som jag faktiskt ganska gärna ser att den går bra. En intervju som i ganska hög utsträckning påverkar min framtid.

Därför är det kanske inte helt lyckat att jag laddat upp med att titta på de gamla intervjuscenerna med Dylan i No Direction Home:


Reportern:  - Do you care what you sing about?


Skitarg Dylan:  - How can I answer that if you have the nerve to ask me? You've got a lot of nerve asking me that!



Nej, den attityden kanske inte blir helt lyckad att köra på i det här fallet.


För övrigt: Jag är nervös.


PUSS!

/*Ta valfri tysk fotbollsspelare och sätt in namnet här*

Det drunknade i en galen mans ansikte sent en kväll i Salzburg

Ibland är det inte så svårt att stå för det man sagt, tänkt och tyckt:


 

"We the purple"? What the hell was that?

Hej igen!

Fred Rimmy skrev häromveckan ett underbart litet inlägg om det attraktiva med väloljade och högkompetenta arbetsgrupper. Han konstater att "om man inte vill spendera sina arbetsdagar med att jiddra med Grill-Britt så vill det till att skapa sitt eget lilla professionella universum, ett alldeles eget a-lag som förgyller ens tillvaro med livsluft i form av intern självbekräftelse" och bjuder sedan på exempel som polisstationen i Uppdrag: Mord och Italiens backlinje.

Att få följa just ett sådant ultimat arbetslag är även huvudskälet till att åtminstone jag tycker så mycket om att se en serie som Vita Huset. Och då brorsans inlägg fick mig att tänka på det vill jag passa på att bjuda på det som mycket väl kan vara hela Vita Husets bästa scen:


 


Om detta nu är seriens bästa scen är det lite ironiskt den bara några minuter senare i samma avsnitt följs av det som förmodligen är hela seriens fånigaste scenavslutning:






PUSS!

/Ronald Maul





Fotnoter about hard facts


Grill-Britt  -  Hommage à Gunnar Thelin, Ann-Karré och Mattias.

Uppdrag: Mord  -  USA:s svar på Sprängaren. Kanske.

Arbetslaget som huvudattraktion i Vita Huset  -  Det är för den delen samma sak som gör Aaron Sorkins övriga serier Sports Night och Studio 60 on the Sunset Strip så trevliga.

Come on, Bangs

Hej igen!

Vid den toalett jag går in till varje morgon här i Leksand bor en nattfjäril. Jag kallar honom Gizmo.

Gizmo ska dö.


PUSS!

/Rolf Geiger





Fotnoter about hard facts


Nattfjäril  -  Jag gillar de flesta djur. Dit hör inte nattfjärilar. Jag är inte ens säker på att jag skulle klassificera dem som djur. De enda som möjligtvis skulle kunna konkurrera med dem vad det gäller vidrighet och värdelöshet är harkrankarna. Och skalbaggarna naturligtvis.

Gizmo  -  Hommage à DuckTales.

Ska dö  -  Eller åtminstone omplaceras till ett ställe där jag aldrig behöver träffa den.

Nyare inlägg
RSS 2.0