Ängelholm ligger utanför
Så sitter man där igen. Stirrar instinktivt rakt ut i luften. Mössa på fast man är inomhus. Känner sig cheap and violated. Bilder av hur det skulle kunna vara blandas med verkligheten. Man vet att man borde åkt för längesedan. Man kastar ur sig haranger som man menar inget och allt av.
Om jag har kärleksproblem? Nej, det kallas visst kvalseriehockey.
Jag skulle behöva plöja åtminstone tre raka årgångar av Buster efter det här.
Men man får inte förbittras. Det kommer aldrig funka. Så det finns bara en sak att säga. Heja Leksand!
PUSS!
/Vem som helst som inte heter Jarrod Skalde
Om jag har kärleksproblem? Nej, det kallas visst kvalseriehockey.
Jag skulle behöva plöja åtminstone tre raka årgångar av Buster efter det här.
Men man får inte förbittras. Det kommer aldrig funka. Så det finns bara en sak att säga. Heja Leksand!
PUSS!
/Vem som helst som inte heter Jarrod Skalde
Och vid nästa "Boom Fa De Ralla" tar ni fram kloroformen och går till verket
Hej igen!
Brittisk text-tv kunde igår kväll rapportera att Wayne Rooney har skrivit på ett kontrakt som ger honom fem miljoner pund för att skriva fem böcker på tolv år. Herregud. Vilken dröm. När får jag samma erbjudande? Om någon från publicistbranschen läser detta och tycker att jag tillhandahar en trevlig blogg och vill erbjuda mig en liknande deal; jag är intresserad! Jag kan till och med tänka mig halva summan. Ja, jag kan till och med tänka mig att nöja mig med fem miljoner kronor (jag förstår att ni ser det som att jag kanske är väl generös, men jag vill gärna undvika storhetsvansinne, Wayne Rooney är trots allt ganska känd). Hör av er!
För övrigt anser jag att Q och W borde tas bort från det svenska alfabetet.
PUSS!
/Otto Rehhagel
Fotnoter about hard facts
Brittisk text-tv - På BBCs texttv finner man sporten på sidan 300. På ITVs återfinns densamma på sidan 400.
Wayne Rooney - For a fat guy he's not very jolly. Däremot är han väldigt bra på fotboll. Väldigt, väldigt bra! Mycket bättre än jag, faktiskt. Om han är lika bra som Pontus Wernbloom är emellertid oklart.
Herregud - Honom messar man inte med.
Publicistbranschen - Kanske kan jag använda en bild med Jan Guillou bärandes på en skrivmaskin som omslag till en av böckerna.
En trevlig blogg - Eller åtminstone en morsom sådan.
Andra exempel på storhetsvansinne - Slå en golfboll över tre länder och därförledes hoppas på världsherravälde - i blå filtkavaj.
För övrigt - För övrigt anser Marko Rehmer (även känd som Carstenjancker) att Luke Perry borde bli Commander in Chief.
Q och W - Om inte dessa tas bort vill jag åtminstone att "man" istället lägger till Ü ("ett tyskt y!").
Det svenska alfabetet - Är för tillfället Aa Bb Cc Dd Ee Ff Gg Hh Ii Jj Kk Ll Mm Nn Oo Pp Qq Rr Ss Tt Uu Vv Ww Xx Yy Zz Åå Ää Öö, men alltså inte så länge till om jag får bestämma.
Brittisk text-tv kunde igår kväll rapportera att Wayne Rooney har skrivit på ett kontrakt som ger honom fem miljoner pund för att skriva fem böcker på tolv år. Herregud. Vilken dröm. När får jag samma erbjudande? Om någon från publicistbranschen läser detta och tycker att jag tillhandahar en trevlig blogg och vill erbjuda mig en liknande deal; jag är intresserad! Jag kan till och med tänka mig halva summan. Ja, jag kan till och med tänka mig att nöja mig med fem miljoner kronor (jag förstår att ni ser det som att jag kanske är väl generös, men jag vill gärna undvika storhetsvansinne, Wayne Rooney är trots allt ganska känd). Hör av er!
För övrigt anser jag att Q och W borde tas bort från det svenska alfabetet.
PUSS!
/Otto Rehhagel
Fotnoter about hard facts
Brittisk text-tv - På BBCs texttv finner man sporten på sidan 300. På ITVs återfinns densamma på sidan 400.
Wayne Rooney - For a fat guy he's not very jolly. Däremot är han väldigt bra på fotboll. Väldigt, väldigt bra! Mycket bättre än jag, faktiskt. Om han är lika bra som Pontus Wernbloom är emellertid oklart.
Herregud - Honom messar man inte med.
Publicistbranschen - Kanske kan jag använda en bild med Jan Guillou bärandes på en skrivmaskin som omslag till en av böckerna.
En trevlig blogg - Eller åtminstone en morsom sådan.
Andra exempel på storhetsvansinne - Slå en golfboll över tre länder och därförledes hoppas på världsherravälde - i blå filtkavaj.
För övrigt - För övrigt anser Marko Rehmer (även känd som Carstenjancker) att Luke Perry borde bli Commander in Chief.
Q och W - Om inte dessa tas bort vill jag åtminstone att "man" istället lägger till Ü ("ett tyskt y!").
Det svenska alfabetet - Är för tillfället Aa Bb Cc Dd Ee Ff Gg Hh Ii Jj Kk Ll Mm Nn Oo Pp Qq Rr Ss Tt Uu Vv Ww Xx Yy Zz Åå Ää Öö, men alltså inte så länge till om jag får bestämma.
Han är kvick, han är snabb, han är rapp!
Ett litet MSN-utdrag som får gälla som ett litet, och bindande, bevis på att jag och Jerry Seinfeld inte blivit fullständigt missledda här i livet:
"Jerome säger:
Fotnoter about hard facts
Jerome - Tug Wilson.
Mano - Jenny Guldfot. Bergsäng's finest.
Elly - Heter så egentligen.
PUSS! - Jag brukar avsluta mina inlägg så.
"Jerome säger:
på tal om ligga så hoppas jag att du inte anser det som förtal att jag skrev på bloggen att du vill sexa med bright eyes.
mano säger: nejnej, gud nej.
jag och elly gillar din blogg, du är cool.
mano säger: jag och elly gillar din blogg, du är cool.
jag vill ju ligga med conor. mycket gärna
Jerome säger: tack. jag gillar er också. ni är heta.
Jerome säger: och säg för guds skull inte att ni INTE strip down to bra and panties for a tickle fight när vi killar inte är där. det skulle krossa min världsbild.
Jerome säger: och min livsgnista
mano säger: det är klart vi gör.
mano säger: fasktiskt ganska ofta. och jag och elly har ibland moments när våra boobs snuddar varandra och vi riktigt ryser.
det är moments det.
Jerome säger: det är moments det.
excellent.
mano säger: jag var seriös där faktiskt.
Jerome säger: det är jag väl medveten om. såna saker skämtar man inte om.
mano säger: nej, faktiskt inte."
PUSS!
/Tim Wiese
PUSS!
/Tim Wiese
Fotnoter about hard facts
Jerome - Tug Wilson.
Mano - Jenny Guldfot. Bergsäng's finest.
Elly - Heter så egentligen.
PUSS! - Jag brukar avsluta mina inlägg så.
Det är ju inte ofta jägaren och offret möts
Hej igen!
Igår kom återigen ett av de där regelbundna tecknen på att jag håller på att förvandlas till Homer Simpson. ITV 1 visade igår ett halvtimme långt program om problemen som Coca-Cola, tydligen, har hamnat i. Det handlade om att folk bojkottade det bruna guldet bland annat på grund av att det är ohälsosamt, att företaget verkar ha en del skumma lik i garderoben, etc. etc. Oskars spontana reaktion: ”Cola... Cola!! Jag vill dricka Coca-Cola!!!”. Idag drack jag Coca-Cola.
On a totally non-related topic så kan man konstatera att återvinningskulturen i England inte riktigt är den samma som i Sverige. Det kan man ju tycka vad man vill om. I Sverige har situationen trots allt drivits in absurdum. Men när man i England finner en vattenkokare (!) i hushållssoporna så tycker åtminstone jag att det gått aningens för långt.
Nästa gång jag bloggar kommer jag kanske berätta varför Q och W borde tas bort från det svenska alfabetet.
PUSS!
/Thorsten Fink
Fotnoter about hard facts
Homer Simpson - I ett avsnitt av Simpsons vill Bart (straight guy) ge igen för två Första April-pranks som Homer (dåre) utsatt honom för (dessa pranks bestod i att Homer tejpade för Barts ögon medan han sov, samt att Homer lurade Bart att dricka ur ett mjölkpaket som stått lämnat "by the furnace for three weeks") genom att skaka om en öl väldigt mycket och få Homer att öppna den. Homer blir emellertid inte sugen på öl förrän han ser en varningsreklam med budskapet "beer causes brain damage".
ITV 1 - Englands TV3.
Coca-Colas skumma lik i garderoben - Läs mer under plats 27 ("Sverige bojkottar Coca-Cola") i boken "100 Höjdare - Sveriges Roligaste Ögonblick".
Jag sa till Pontus, tror jag det var, i duschen efteråt
Okej. Sorry. Jag ber om ursäkt för det här till hela Norr Lindbergs samlade bloggjury. Det har blivit dags att ta på sig Erik Niva-peruken ännu en gång. Pojkporren kommer slå till igen, som Malin Roos kanske skulle ha sagt. Vid ett svagt tillfälle lovade jag att, eftersom Mange uppenbarligen vägrar göra det, ta ut en trolig engelsk VM-trupp “nästa gång jag bloggar”. Så jag ber ovilligt inställda att göra något annat än att läsa detta (ni kanske kan lyssna på Bright Eyes, eller tillbedja era Death Cab For Cutie-posters, eller varför inte strip down to bra and panties for a tickle fight, eller vad ni nu brukar göra när jag inte tittar).
I alla fall.
Målvakter:
Paul Robinson, Tottenham
David James, Manchester City
Robert Green, Norwich
Backar:
Ashley Cole, Arsenal
Wayne Bridge, Chelsea/Fulham
Gary Neville, Manchester United
Jamie Carragher, Liverpool
Rio Ferdinand, Manchester United
John Terry, Chelsea
Ledley King, Tottenham
Jonathan Woodgate, Real Madrid
Mittfältare:
David Beckham, Real Madrid
Joe Cole, Chelsea
Frank Lampard, Chelsea
Steven Gerrard, Liverpool
Shaun Wright-Phillips, Chelsea
Michael Carrick, Tottenham
Jermaine Jenas, Tottenham
Phil Neville, Everton
Forwards:
Wayne Rooney, Manchester United
Michael Owen, Newcastle
Peter Crouch, Liverpool
Darren Bent, Charlton
PUSS!
/Harald Anton Schumacher
Fotnoter about hard facts
Norr Lindbergs samlade bloggjury - Maano, ReallE och VeraWinkelvir.
Erik Niva - Simon Banks vän som svär så ofta.
Svagt tillfälle - Tillfället var faktiskt så pass svagt att jag strax efter tittade på, håll i er nu, "American Pie 3 - The Wedding". Stifler åt bajs. Pajen jublade.
Mange vägrar göra det - Vid det här tillfället är det kanske bäst att påpeka att Mange på inget sett blivit ombedd att ta ut Englands trupp. Jag och GangstaDokendo har dock tyckt att det varit på sin plats ett tag.
Bright Eyes - Det finns nätter då Bright Eyes lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man. Han kallar sig då Conor Oberst. Oskuldsfulla, rara och chosefria Jenny Guldfot vill gärna ligga med honom.
Death Cab For Cutie - Seth Cohen, från TV-serien Beverly Hills 90210, skulle gärna vilja sexa med detta band. En hel generation tjejer skulle gärna titta på.
Strip down to bra and panties for a tickle fight - Jerry Seinfeld har bilden klar för sig vad tjejer gör tillsammans när killarna är borta.
I alla fall.
Målvakter:
Paul Robinson, Tottenham
David James, Manchester City
Robert Green, Norwich
Backar:
Ashley Cole, Arsenal
Wayne Bridge, Chelsea/Fulham
Gary Neville, Manchester United
Jamie Carragher, Liverpool
Rio Ferdinand, Manchester United
John Terry, Chelsea
Ledley King, Tottenham
Jonathan Woodgate, Real Madrid
Mittfältare:
David Beckham, Real Madrid
Joe Cole, Chelsea
Frank Lampard, Chelsea
Steven Gerrard, Liverpool
Shaun Wright-Phillips, Chelsea
Michael Carrick, Tottenham
Jermaine Jenas, Tottenham
Phil Neville, Everton
Forwards:
Wayne Rooney, Manchester United
Michael Owen, Newcastle
Peter Crouch, Liverpool
Darren Bent, Charlton
PUSS!
/Harald Anton Schumacher
Fotnoter about hard facts
Norr Lindbergs samlade bloggjury - Maano, ReallE och VeraWinkelvir.
Erik Niva - Simon Banks vän som svär så ofta.
Svagt tillfälle - Tillfället var faktiskt så pass svagt att jag strax efter tittade på, håll i er nu, "American Pie 3 - The Wedding". Stifler åt bajs. Pajen jublade.
Mange vägrar göra det - Vid det här tillfället är det kanske bäst att påpeka att Mange på inget sett blivit ombedd att ta ut Englands trupp. Jag och GangstaDokendo har dock tyckt att det varit på sin plats ett tag.
Bright Eyes - Det finns nätter då Bright Eyes lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man. Han kallar sig då Conor Oberst. Oskuldsfulla, rara och chosefria Jenny Guldfot vill gärna ligga med honom.
Death Cab For Cutie - Seth Cohen, från TV-serien Beverly Hills 90210, skulle gärna vilja sexa med detta band. En hel generation tjejer skulle gärna titta på.
Strip down to bra and panties for a tickle fight - Jerry Seinfeld har bilden klar för sig vad tjejer gör tillsammans när killarna är borta.
(Ett stort tack till Even för att vi i alla fall fick se planen)
Hej igen!
Ibland inser man så smått att man kanske inte riktigt sitter och tänker på det man borde. Ett exempel på det är när man, med tre pints Kronenbourg 1664 vilande i huvudet sedan gårdagskvällen, under English Literature-lektion läser John Donnes ”The Flea” (som, i korta drag, går ut på att loppor också har rätt att leva, och att om man dödar en sådan kan man lika gärna begå vilka synder som helst) och plötsligt ser de ofrånkomliga likheterna med Mats Wilanders ”Droppen” (som i korta drag går ut på, tror jag, att sockerbitar och cigaretter också har rätt att leva, och att om dödar sådana kan man eventuellt smutsa ned sin fina, vita tröja). Jag anser mig tvivelsutan att vara något på spåren här.
Låt mig ge er några jämförande exempel:
Wilander: “Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta.”
Donne: “A sin, nor shame, nor loss of maidenhead ;
Yet this enjoys before it woo,
And pamper'd swells with one blood made of two ;
And this, alas ! is more than we would do.
O stay, three lives in one flea spare.”
Wilander: “Jag greppar dem mellan tummen och pekfingert. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats.”
Donne: “Cruel and sudden, hast thou since
Purpled thy nail in blood of innocence?
Wherein could this flea guilty be,
Except in that drop which it suck'd from thee?”
Wilander: “Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning. På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav.”
Här skulle man ju nu kunna tro att jag ska anklaga Wilander för att inte bara ha skrapat ihop en dikt som, rättmätigt, blivit utsedd till det roligaste ögonblicket i Sveriges historia, utan dessutom för att ha plankat den. Det är på inget sett min intention. Snarast tvärtom. Donne anses, delvis tack vare den ovanstående dikten, vara en av den metafysiska poesins giganter. Wilander anses, delvis tack vare den ovanstående dikten, vara det ultimata beviset för att skomakare trots allt nog borde bliva vid sina lästar. Det är inte riktigt rättvist. Mats Wilander lyckas, efter lite peppning från Fredrik Belfrage, åtminstone nästan nå upp till metafysikens högsta höns. John Donne skulle inte ha tagit hem en enda match på ATP-touren. Så jag reser mig upp och går min väg. De flesta metafysiska diktares anseenden tänds och släcks alltför långsamt.
PUSS!
/Olaf Thon
Fotnoter about hard facts
Exempel på andra tillfällen när man inte riktigt tänker på det man borde - När man värvar Yan Golubovsky, när man sjunger "We Shall Overcome" eller när man pratar om Martin Dahlin, fotbollsspelaren.
Mats Wilander - Visste du att han tidigare spelade tennis? Han vann ett flertal tävlingar. Många gånger vann han till och med matcher utan att ens förlora ett set. Jag har läst det.
Fredrik Belfrage - Han ljuger.
Ibland inser man så smått att man kanske inte riktigt sitter och tänker på det man borde. Ett exempel på det är när man, med tre pints Kronenbourg 1664 vilande i huvudet sedan gårdagskvällen, under English Literature-lektion läser John Donnes ”The Flea” (som, i korta drag, går ut på att loppor också har rätt att leva, och att om man dödar en sådan kan man lika gärna begå vilka synder som helst) och plötsligt ser de ofrånkomliga likheterna med Mats Wilanders ”Droppen” (som i korta drag går ut på, tror jag, att sockerbitar och cigaretter också har rätt att leva, och att om dödar sådana kan man eventuellt smutsa ned sin fina, vita tröja). Jag anser mig tvivelsutan att vara något på spåren här.
Låt mig ge er några jämförande exempel:
Donne: ”Mark but this flea, and mark in this,
How little that which thou deniest me is ;
It suck'd me first, and now sucks thee.”
How little that which thou deniest me is ;
It suck'd me first, and now sucks thee.”
Wilander: “Framför mig står en bricka, med en kopp kaffe, med två sockerbitar liggandes på koppens tallrik. Snart ska dom ner i det varma kaffet och kämpa för att inte bli nedsmälta.”
Donne: “A sin, nor shame, nor loss of maidenhead ;
Yet this enjoys before it woo,
And pamper'd swells with one blood made of two ;
And this, alas ! is more than we would do.
O stay, three lives in one flea spare.”
Wilander: “Jag greppar dem mellan tummen och pekfingert. Precis när jag är ovanför koppens runda väggar tappar jag ner dem, båda två, i kaffet. Plopp lät det, samtidigt som en droppe kaffe far upp ur koppen. Liksom den hade legat där nere på bottnen och bara väntat på att hämnas. Hämnas bara för att sockerbitarna sjönk ner på bottnen och tog hans plats.”
Donne: “Cruel and sudden, hast thou since
Purpled thy nail in blood of innocence?
Wherein could this flea guilty be,
Except in that drop which it suck'd from thee?”
Wilander: “Jag har helt glömt bort sockerbitarna som ligger där nere på botten och får lungorna fyllda med svart kaffe. Dom dör bara för att ge mig njutning. På bordet står också en askkopp. Det ligger fem fimpade cigaretter i den. Tillsammans bildar de en fruktansvärd massgrav. En onödig massgrav.”
Här skulle man ju nu kunna tro att jag ska anklaga Wilander för att inte bara ha skrapat ihop en dikt som, rättmätigt, blivit utsedd till det roligaste ögonblicket i Sveriges historia, utan dessutom för att ha plankat den. Det är på inget sett min intention. Snarast tvärtom. Donne anses, delvis tack vare den ovanstående dikten, vara en av den metafysiska poesins giganter. Wilander anses, delvis tack vare den ovanstående dikten, vara det ultimata beviset för att skomakare trots allt nog borde bliva vid sina lästar. Det är inte riktigt rättvist. Mats Wilander lyckas, efter lite peppning från Fredrik Belfrage, åtminstone nästan nå upp till metafysikens högsta höns. John Donne skulle inte ha tagit hem en enda match på ATP-touren. Så jag reser mig upp och går min väg. De flesta metafysiska diktares anseenden tänds och släcks alltför långsamt.
PUSS!
/Olaf Thon
Fotnoter about hard facts
Exempel på andra tillfällen när man inte riktigt tänker på det man borde - När man värvar Yan Golubovsky, när man sjunger "We Shall Overcome" eller när man pratar om Martin Dahlin, fotbollsspelaren.
Mats Wilander - Visste du att han tidigare spelade tennis? Han vann ett flertal tävlingar. Många gånger vann han till och med matcher utan att ens förlora ett set. Jag har läst det.
Fredrik Belfrage - Han ljuger.
Och Oddset spelar ni såklart i Starshop
Tisdag eftermiddag. Tug Wilson och Zlatan Ibrahimovic sitter på en buss mellan North Street och Portslade. Zlatan Ibrahimovic tittar i Tug Wilsons Batman-påse på de, på non license-affären på North Street nyligen inköpta, knock off-Smirnoff Ice-flaskorna, som heter, tror jag, Anton Tjechov Vodka.
Zlatan: Vodkabaserade drinkar är fina grejer det.
Tug: Mmmm...
Zlatan: Köp Vodka Cosmo någon gång, det är jättegott.
Tug: Det skulle nog Björn, om inte annat, gilla.
Zlatan: Jaså? Gillar han vodka?
Tug: Tja, varför inte? Men i synnerhet gillar han Cosmo.
Zlatan: Cosmopolitan eller?
Tug: Nja, det var väl inte det jag tänkte på...
Zlatan: Eeh...?
Tug: Tja, välj själv mellan hans katt och Kramer.
Zlatan: Haha... Jaha... Just det... Det visar skillnaden mellan att du är här med mig, och inte med Björn. Att jag tänker på Cosmopolitan. Han skulle ju direkt tänka på Cosmo Kramer!
Tug: Mmmm... Eller Cosmo Arrias.
Zlatan: Mmmm...
PUSS!
/Rudolf Völler
Fotnoter about hard facts
Tug Wilson - Orre85_.
Zlatan Ibrahimovic - Anna är, som bekant, Anna.
Batman-påse - Jag äger en sådan.
Tror jag - Hommage à Västerås.
Anton Tjechov Vodka - Den hette bara nästan så.
Anton Tjechov - författare, läkare (sök Internet Book List, Libris, Adlibris, Bokus, Projekt Runeberg), född 29 januari 1860, död 15 juli 1904. Anton Tjechov föddes i Taganrog i södra Ryssland och var förutom författare också läkare.
Cosmopolitan - "Damn Cosmo!", för att citera Red Forman.
Cosmo Kramer - He's the same.
Cosmo Arrias - En trevlig fyr som är too cool for school.
Mmmm... - Hommage à läderbaggen.
Zlatan: Vodkabaserade drinkar är fina grejer det.
Tug: Mmmm...
Zlatan: Köp Vodka Cosmo någon gång, det är jättegott.
Tug: Det skulle nog Björn, om inte annat, gilla.
Zlatan: Jaså? Gillar han vodka?
Tug: Tja, varför inte? Men i synnerhet gillar han Cosmo.
Zlatan: Cosmopolitan eller?
Tug: Nja, det var väl inte det jag tänkte på...
Zlatan: Eeh...?
Tug: Tja, välj själv mellan hans katt och Kramer.
Zlatan: Haha... Jaha... Just det... Det visar skillnaden mellan att du är här med mig, och inte med Björn. Att jag tänker på Cosmopolitan. Han skulle ju direkt tänka på Cosmo Kramer!
Tug: Mmmm... Eller Cosmo Arrias.
Zlatan: Mmmm...
PUSS!
/Rudolf Völler
Fotnoter about hard facts
Tug Wilson - Orre85_.
Zlatan Ibrahimovic - Anna är, som bekant, Anna.
Batman-påse - Jag äger en sådan.
Tror jag - Hommage à Västerås.
Anton Tjechov Vodka - Den hette bara nästan så.
Anton Tjechov - författare, läkare (sök Internet Book List, Libris, Adlibris, Bokus, Projekt Runeberg), född 29 januari 1860, död 15 juli 1904. Anton Tjechov föddes i Taganrog i södra Ryssland och var förutom författare också läkare.
Cosmopolitan - "Damn Cosmo!", för att citera Red Forman.
Cosmo Kramer - He's the same.
Cosmo Arrias - En trevlig fyr som är too cool for school.
Mmmm... - Hommage à läderbaggen.
Panic on the streets of Leksand
Igår åkte jag buss, flygplan och bil. Nu är jag i Leksand. Att komma från ett vårsoligt Brighton, via ett ännu mer vårsoligt London som var så vackert att jag nästan fick något religiöst i blicken, till ett Leksand med åtta kilo snö, minusgrader och inte en sol så långt ögat kan nå, känns ju till synes ologiskt, men skenet kan bedra, som man säger.
När man ägnar en stor del av en dag åt att resa är iPoden en viktig kamrat. Det får oss, mycket sökt, in på nästa stycke av detta blogginlägg, som jag valt kalla "Panic on the streets of Leksand" vagt baserat på en låt av Tom Cruise och Nicole Kidman. Som en fristående fortsättning på föregående inläggs "säga mycket om en person"-tema tänkte jag nu redovisa vilket låtar som ligger på "25 mest spelade" på podden:
När man ägnar en stor del av en dag åt att resa är iPoden en viktig kamrat. Det får oss, mycket sökt, in på nästa stycke av detta blogginlägg, som jag valt kalla "Panic on the streets of Leksand" vagt baserat på en låt av Tom Cruise och Nicole Kidman. Som en fristående fortsättning på föregående inläggs "säga mycket om en person"-tema tänkte jag nu redovisa vilket låtar som ligger på "25 mest spelade" på podden:
- Badlands - Bruce Springsteen
- Burning Love - Elvis Presley
- (Argument with David Rawlings Concerning Morrissey) - Ryan Adams
- Revolution - The Beatles
- The Ballad of John and Yoko - The Beatles
- Pretty Belinda - Fille and the Fittpippers
- Rain - The Beatles
- Thirteen - Big Star
- To Be Young (Is To Be Sad, Is To Be High) - Ryan Adams
- Subterranean Homesick Blues - Bob Dylan
- Come On Eileen - Dexys Midnight Runners
- 13 - Håkan Hellström
- I Miss You - Marit Bergman
- Last Word - Marit Bergman feat. Moneybrother
- Burned - Neil Young
- Panic - The Smiths
- Teenage Kicks - The Undertones
- When the Ship Comes In - Bob Dylan
- The Fallen - Franz Ferdinand
- Town Called Malice - The Jam
- First of the Gang To Die - Morrissey
- Return of the Grevious Angel - Gram Parsons
- Desolation Row - Bob Dylan
- Uppsnärjd I Det Blå - Håkan Hellström
- You’re With Me - Marit Bergman
Nåväl. Något har ni säkert lärt er av det här.
PUSS!
/Pontus Kåmark
PUSS!
/Pontus Kåmark
Fotnoter about hard facts
Få något religiöst i blicken - Hommage à Karl-Bertil Jonssons ömma moder.
Mycket sökt - Hommage à den lurige Wiking.
Tom Cruise och Nicole Kidman - Also known as Elly Holén och Jenny Daniels.
Bruce Springsteen - Gift med Nicole Kidman.
Bob Dylan - Den femte beatlen.
Den femte beatlen - Hommage à Apu Nahasapeemapetilon.
Pontus Kåmark - Förvisso inte tysk, men han har helt enkelt nämnts lite för sällan på sistone, och då har jag ändå känt honom sen han var två, tror jag, d.v.s. jag har sett honom på nära håll två gånger.
Självkännedom är farligt
Poki!
"Jag tycker att det säger väldigt mycket om en människa vad han eller hon har för ..." är ett vanligt uttalande. De tre punkterna kan exempelvis ersättas med "favoritfärg", "favoritbumbibjörn", "mellannamn" eller, som i skunksammanhang, "puder". Själv tycker jag det säger åtminstone en del om en människa vad hon eller han har för internetvanor. Med det menar jag inte det där vanliga trista "åhå, nuförtiden sitter människor och surfar nio timmar om dagen och vad hände med det där med att umgås och få frisk luft och så får man förslitningsskador också". Jag syftar på vilka hemsidor som utgör ens internetrutin. Så här följer en lista över de länkar jag gärna vill besöka varje vanlig dag. Det ska sägas att många av länkarna inte är sådana som jag avlider av att inte få besöka på en dag eller två, men listan inkluderar å andra sidan inte länkar jag besöker regelbundet, men kanske bara några gånger i månaden. I alla fall:
http://www.lunarstorm.se
http://www.svt.se/texttv/300.html
http://www.falukuriren.se/sport
http://www.dalademokraten.se/sport.asp
http://leksandstars.com/index.php
http://www.superstars.nu
http://www.expressen.se/noje
http://www.aftonbladet.se/noje
http://www.expressen.se/sport
http://www.sportbladet.se
http://tug.blogg.se
http://carstenjancker.blogg.se
http://audereestfacere.blogg.se
http://loupita.blogg.se
http://helhet.blogg.se
http://yevonde.blogg.se
http://www.ifkgoteborg.se
http://www.hockeymagasinet.com
http://www.sportal.se
http://www.aftonbladet.se/blogg/laul
http://www.aftonbladet.se/blogg/hockeyblogg
http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen
http://www.expressen.se/bloggen/olof
http://www.skunk.nu
http://www.hotmail.com
Studentmailen på http://www.sussex.ac.uk/students
Det är lite för många (och the desturbing fact med detta är såklart att jag säkerligen glömt, uppskattningsvis, fem adresser).
PUSS!
/Andy Brehme
Fotnot about hard fact
Poki - Hommage à NS1 2000/01.
"Jag tycker att det säger väldigt mycket om en människa vad han eller hon har för ..." är ett vanligt uttalande. De tre punkterna kan exempelvis ersättas med "favoritfärg", "favoritbumbibjörn", "mellannamn" eller, som i skunksammanhang, "puder". Själv tycker jag det säger åtminstone en del om en människa vad hon eller han har för internetvanor. Med det menar jag inte det där vanliga trista "åhå, nuförtiden sitter människor och surfar nio timmar om dagen och vad hände med det där med att umgås och få frisk luft och så får man förslitningsskador också". Jag syftar på vilka hemsidor som utgör ens internetrutin. Så här följer en lista över de länkar jag gärna vill besöka varje vanlig dag. Det ska sägas att många av länkarna inte är sådana som jag avlider av att inte få besöka på en dag eller två, men listan inkluderar å andra sidan inte länkar jag besöker regelbundet, men kanske bara några gånger i månaden. I alla fall:
http://www.lunarstorm.se
http://www.svt.se/texttv/300.html
http://www.falukuriren.se/sport
http://www.dalademokraten.se/sport.asp
http://leksandstars.com/index.php
http://www.superstars.nu
http://www.expressen.se/noje
http://www.aftonbladet.se/noje
http://www.expressen.se/sport
http://www.sportbladet.se
http://tug.blogg.se
http://carstenjancker.blogg.se
http://audereestfacere.blogg.se
http://loupita.blogg.se
http://helhet.blogg.se
http://yevonde.blogg.se
http://www.ifkgoteborg.se
http://www.hockeymagasinet.com
http://www.sportal.se
http://www.aftonbladet.se/blogg/laul
http://www.aftonbladet.se/blogg/hockeyblogg
http://www.aftonbladet.se/blogg/virtanen
http://www.expressen.se/bloggen/olof
http://www.skunk.nu
http://www.hotmail.com
Studentmailen på http://www.sussex.ac.uk/students
Det är lite för många (och the desturbing fact med detta är såklart att jag säkerligen glömt, uppskattningsvis, fem adresser).
PUSS!
/Andy Brehme
Fotnot about hard fact
Poki - Hommage à NS1 2000/01.
"Peter Siepen har ju en väldigt fin kropp"
"A critical moment in our courtship occured after we saw a documentary about Henry Kissinger that accused the former secretary of state of war cimes. There is a scene where Christopher Hitchens explains why Richard Nixon appreciated a Jewish intellectual like Kissinger, despite the fact that Nixon generally despised both Jews and intellectuals. What Nixon loved (according to Hitchens) was that Kissinger always knew what to do without being told; this struck me as one of the most insightful definitions of true intelligence I'd ever heard. When I told this to Diane during our postfilm debriefing at some boringly expensive bar in Greenwich Village, she was aghast. 'This movie is supposed to help you understand why Henry Kissinger should be in prison for politically motivated murder,' she said. 'It is not supposed to make you think he's somehow more interesting.' It immediality dawned on me that we were never going to agree on anything as long as we lived."
- Chuck Klosterman, från boken "Killing Yourself to Live".
PUSS!
/René Adler
Elaine? What are YOU doing here?
En av nackdelarna med att vara förkyld kan vara att ibland vakna upp med känslan att ha, utan att ha fått uppleva det roliga i det hela, spenderat kvällen innan inte bara med att spola i sig sexton gin&tonic på krogen, utan dessutom med att följa upp gin&tonicspolandet med att åka på stryk, eller åtminstone med att spela en grusfotbollsmatch med ett par glidtacklingar för mycket involverade. Kroppen kan kännas sådär, kort sagt. Det är trist att bli besviken, helt enkelt.
Läste idag klart Nick Hornbys ”A Long Way Down”, som jag tror heter något i stil med ”Fallhöjd” på svenska. Den kom ut för ungefär ett år sedan och jag tvekade rätt länge att köpa den efter att ha läst en något skeptisk recension av Andres Lokko. Men, så, stod jag där på Borders, med den i handen och såg ”£2 off” och sade ”äh, what the hell, det är Hornby, hur dåligt kan det i ärlighetens namn vara?”. Och boken är rent språkmässigt, just som jag ser att Lokko skrev i recensionen nu när jag läser om den, precis sådär fröjdig att läsa som allt Hornbys stoff. Första delen av boken är, såväl språkligt som innehållsmässigt, briljant. Hornby ritar upp karaktärer som är så mörksvart ensamma och så hopplöst bortom egentlig förbättring att man inte vill vara på egen hand på tre veckor. Men istället för att fortsätta på den inslagna vägen, faller boken ur lite. Det blir itsället mest lite sköna brittiska mest-sarkasmer-och-avståndstagande-och-smågräl-men-likväl-vänskapsrelationer av det hela. Egentligen kan man verkligen inte anklaga slutet för att vara hollywoodskt sockersött, men, med den enorma potentialen i den lysande inledningen i bakhuvudet, slår man likväl igen boken med en axelrycksbesvikelse. Boken är ju väldigt bra ändå, och jag tror att det var Marty Scorsese som sa i en dokumentär om Stanley Kubrick, som voicades av Tom Cruise (!), att medan kritiker i filmer ofta ser vad som INTE finns med, så ser regissörer ofta det som faktiskt ÄR med i filmerna, och bedömmer det istället, och det kan väl synas lite märkligt att klanka ner på en bok som ju faktiskt funkar, men Hornby hade kunnat få mig att ligga sömnlös flera nätter i rad. Nu tog han inte den chansen. Kanske lyckas han hela vägen i nästa bok.
Nick Hornby, ändå. Man blir ju avundsjuk. Han är en av De Skribenterna. Tillsammans med Erlend Loe, Andres Lokko, Simon Bank, Tony Parsons, Fredrik Wikingsson, Filip Hammar, Magnus Nyström, Björn Arrias och Mats Olsson är Nick Hornby en av de litterära giganter som jag, vad jag än försöker intala mig, vill läsa vad de än skriver. Som oavsett om texten är innehållsmässigt tom ändå kan koka en välsmakande nobelmiddag utifrån en spik. Kanske är det en skada av att själv vilja bli en del av branschen. Vad vet jag? Så är det i alla fall.
Av vilken anledning jag plötsligt ägnar denna blogg åt att exercera litterär kritik är oklart. Jag brukar ju mest prata om sparris. Kanske har det med min sjukdom att göra. Jag ber om ursäkt.
PUSS!
Fotnoter about hard facts
Läste idag klart Nick Hornbys ”A Long Way Down”, som jag tror heter något i stil med ”Fallhöjd” på svenska. Den kom ut för ungefär ett år sedan och jag tvekade rätt länge att köpa den efter att ha läst en något skeptisk recension av Andres Lokko. Men, så, stod jag där på Borders, med den i handen och såg ”£2 off” och sade ”äh, what the hell, det är Hornby, hur dåligt kan det i ärlighetens namn vara?”. Och boken är rent språkmässigt, just som jag ser att Lokko skrev i recensionen nu när jag läser om den, precis sådär fröjdig att läsa som allt Hornbys stoff. Första delen av boken är, såväl språkligt som innehållsmässigt, briljant. Hornby ritar upp karaktärer som är så mörksvart ensamma och så hopplöst bortom egentlig förbättring att man inte vill vara på egen hand på tre veckor. Men istället för att fortsätta på den inslagna vägen, faller boken ur lite. Det blir itsället mest lite sköna brittiska mest-sarkasmer-och-avståndstagande-och-smågräl-men-likväl-vänskapsrelationer av det hela. Egentligen kan man verkligen inte anklaga slutet för att vara hollywoodskt sockersött, men, med den enorma potentialen i den lysande inledningen i bakhuvudet, slår man likväl igen boken med en axelrycksbesvikelse. Boken är ju väldigt bra ändå, och jag tror att det var Marty Scorsese som sa i en dokumentär om Stanley Kubrick, som voicades av Tom Cruise (!), att medan kritiker i filmer ofta ser vad som INTE finns med, så ser regissörer ofta det som faktiskt ÄR med i filmerna, och bedömmer det istället, och det kan väl synas lite märkligt att klanka ner på en bok som ju faktiskt funkar, men Hornby hade kunnat få mig att ligga sömnlös flera nätter i rad. Nu tog han inte den chansen. Kanske lyckas han hela vägen i nästa bok.
Nick Hornby, ändå. Man blir ju avundsjuk. Han är en av De Skribenterna. Tillsammans med Erlend Loe, Andres Lokko, Simon Bank, Tony Parsons, Fredrik Wikingsson, Filip Hammar, Magnus Nyström, Björn Arrias och Mats Olsson är Nick Hornby en av de litterära giganter som jag, vad jag än försöker intala mig, vill läsa vad de än skriver. Som oavsett om texten är innehållsmässigt tom ändå kan koka en välsmakande nobelmiddag utifrån en spik. Kanske är det en skada av att själv vilja bli en del av branschen. Vad vet jag? Så är det i alla fall.
Av vilken anledning jag plötsligt ägnar denna blogg åt att exercera litterär kritik är oklart. Jag brukar ju mest prata om sparris. Kanske har det med min sjukdom att göra. Jag ber om ursäkt.
PUSS!
/Världens bästa svåger!
Fotnoter about hard facts
Spola i sig sexton gin&tonic på krogen - Hommage à mentaliteten på Aftonbladet och Expressen.
Det är trist att bli besviken - Synd, det är när man vill att något ska hända och så händer det inte. Då är det synd att det inte händer.
Nick Hornby - Skriver böcker om livets vitaliteter.
Borders - Brightons svar på familjen Lundell.
Andres Lokko - Känd från tug.blogg.se
Marty Scorsese - Heter egentligen Martin och har en bra kompis som heter Robert.
Stanley Kubrick - Tyckte om att namedroppa Johnny Carson.
Tom Cruise - Är gift med Nicole Kidman.
Erlend Loe - Har en far som spelade i Kaiserslautern.
Simon Bank - Känd från Rebecca Bank.
Tony Parsons - Inte släkt med Tony Soprano.
Fredrik Wikingsson - Kompis med Filip Hammar.
Filip Hammar - Kompis med Fredrik Wikingsson.
Magnus Nyström - En lattjo liten pryl.
Björn Arrias - Kompis med mig.
Mats Olsson - brukar få stryk av Jesper Ollas.
Sparris - Hommage à Anders och Måns-Anders.
Världens bästa svåger! - Den bästa svågern, det är Jörgen Sundqvist det.
Nick Hornby - Skriver böcker om livets vitaliteter.
Borders - Brightons svar på familjen Lundell.
Andres Lokko - Känd från tug.blogg.se
Marty Scorsese - Heter egentligen Martin och har en bra kompis som heter Robert.
Stanley Kubrick - Tyckte om att namedroppa Johnny Carson.
Tom Cruise - Är gift med Nicole Kidman.
Erlend Loe - Har en far som spelade i Kaiserslautern.
Simon Bank - Känd från Rebecca Bank.
Tony Parsons - Inte släkt med Tony Soprano.
Fredrik Wikingsson - Kompis med Filip Hammar.
Filip Hammar - Kompis med Fredrik Wikingsson.
Magnus Nyström - En lattjo liten pryl.
Björn Arrias - Kompis med mig.
Mats Olsson - brukar få stryk av Jesper Ollas.
Sparris - Hommage à Anders och Måns-Anders.
Världens bästa svåger! - Den bästa svågern, det är Jörgen Sundqvist det.
Fan, Jeppe, det är ju här uppe vi skulle ha suttit!
Hej Ariel!
Att starta ett nytt, bättre liv är inte alltid så enkelt. Jag har, i ett utfall av galopperande hybris, skaffat mitt första gymkort på över ett år. Problemet är att det inte riktigt räcker med att äga ett kort, man måste tydligen gå dit ibland också. Det hade jag tänkt göra den här veckan, då jag har haft, och har, mycket ledigt. Jag skulle faktiskt hävda att jag till och med varit motiverad. Då blev jag förkyld. Tack för den, Gud. Bli inte förvånad om det kommer oväntade pizzaleveranser till Sjunde Himlen. Att starta ett nytt, bättre liv är, som sagt, inte alltid så enkelt.
För ett knappt ett år sedan kunde man köpa Ricky Gervais stå-upp-shower ”Animals” och ”Politics” på DVD och VHS för femton pund styck här i Brighton. Döm då om min glädje när jag upptäckte att de numera finns att köpa som VHS för en pund styck på Poundland. ”Det var baske mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig!”, utbrast jag då och köpte båda på stubinen. Såg ”Politics” igår, och både jag och Zlatan Ibrahimovic skrattade vid ett par tillfällen mer än vad Simon Bank brukar göra när Antonio Cassano slår sidledspassningar på biblioteket eller när Håkan Mild fyller i en tåganmälan. Om jag inte får se ”Animals” ikväll kommer jag anklaga Zlatan Ibrahimovic för att vara dum, och för att ta mina leksaker och ha sönder mitt Lego.
För övrigt anser jag att Magnus Hedlund borde spela i landslaget.
PUSS!
/Markus Babbel
Fotnoter about hard facts
Fan, Jeppe, det är ju här uppe vi skulle ha suttit! - Svaret är JA, Pajen!
Hej Ariel! - En av få fördelar med att inte vara i samma land som Björn är att han, medan jag på mitt håll blir berusad och utlovar SM-guld till HIF, då hamnar i fantastiskt roliga situationer som han kan blogga om.
Gud - The big guy upstairs.
Sjunde Himlen - Hommage à Ashlee Simpson.
Ricky Gervais - brukar annars jobba på kontor eller på filminspelningar.
Poundland - Never EVER underestimate Poundland!
”Det var baske mig det finaste jag hört sedan jag konfirmerade mig!” - Hommage à Karl-Bertil Jonssons kompis Byrådirektör Bergdahl.
Zlatan Ibrahimovic - Anna är Anna.
Simon Bank - Hommage à Simon och Rebecca "reberta" Bank.
Antonio Cassano - Tjockare än Riquelme.
Håkan Mild - Har ett väldigt gult skägg och ogillar Frankrike.
Vara dum, ta mina leksaker och ha sönder mitt Lego - Hommage à Zeke Ållas, samt Elisabet Wahls son.
För övrigt - För övrigt anser Carstenjancker att Luke Perry borde bli Commander in Chief.
Men du sover ju, du hör ju inte på
Hej igen!
Leksand blev igår kväll klara för kvalserien för, tror jag, den åttonde gången på tre säsonger. ”Ja, jag är arg, men arg är ingenting om man ska jämföra med hur förbannad jag egentligen är”, som bob hunds manager Marcus Törncrantz en gång så fantastiskt valde att formulera det. Carstenjancker skrev i sitt nionde inlägg om att det är lätt att, som sportintresserad person som flyttar till Leksand, fastna i ett emotionellt limbo-artat och direkt märkligt kärleksförhållande till det där gudsförgätna laget. Det hade han helt rätt i. Men han ska i alla fall vara glad att kunna veta när han började heja på Leksand och kunna minnas en tid då han inte i hejade på dem. Han ska vara glad inte ”alltid” ha hejat på Leksand, ty det som man inte har börjat med kan man heller inte sluta med.
PUSS!
/Torsten Frings
Leksand blev igår kväll klara för kvalserien för, tror jag, den åttonde gången på tre säsonger. ”Ja, jag är arg, men arg är ingenting om man ska jämföra med hur förbannad jag egentligen är”, som bob hunds manager Marcus Törncrantz en gång så fantastiskt valde att formulera det. Carstenjancker skrev i sitt nionde inlägg om att det är lätt att, som sportintresserad person som flyttar till Leksand, fastna i ett emotionellt limbo-artat och direkt märkligt kärleksförhållande till det där gudsförgätna laget. Det hade han helt rätt i. Men han ska i alla fall vara glad att kunna veta när han började heja på Leksand och kunna minnas en tid då han inte i hejade på dem. Han ska vara glad inte ”alltid” ha hejat på Leksand, ty det som man inte har börjat med kan man heller inte sluta med.
PUSS!
/Torsten Frings
Om svårigheterna med förhållningsregler
Dear people of the world...and Chester,
Jag vet att ni längtat och finally är jag tillbaka. Jag har inte haft så mycket tid att blogga på på sistone. Eller, ja, tid har jag haft i stora drivor, det är mest det att jag haft fullt upp med att vara lat och hoppa hage på kungens mage och dylikt. I mean, let’s face it, I’m just a fool in a suit, som David Letterman så snyggt en gång uttryckte det.
I fredags var jag tillsammans med två, för mig helt okända, personer på Odeon och såg ”Brokeback Mountain”. En liten film om manlig vänskap. En trivsam film med en scen som förmodligen är det roligaste sexrelaterade jag sett sedan Kenny Kramer (den riktige Cosmo Kramer!) berättade vad Larry David (den riktige George Costanza!) sade under den verkliga förebilden till ”The Contest”. Nu skulle man kanske lätt kunna förledas att tro att det här följer en sammanfattning av scenen. Så är dock inte fallet. Jag är rädd att få en läskburk kastad på mig av Carl Bildt, då scenen handlar om något parmesanostförsäljerskans make anser vara en avart av sexualitet, så jag låter tugs ökända censur slå till igen. Är du likväl nyfiken får du helt enkelt se filmen, fråga mig på MSN eller ringa Fredrik Lindström.
Sidotanke angående Brokeback Mountain: Det var det här med cowboyhattarna. Är de inte lite förutsägbara? Dags för lite nytt modetänk där kanske? Lite schysta nya färger och former är nog på sin plats. Jag menar, nog för att olika cowboyhattar ser olika ut, men man känner igen en cowboyhatt när man ser den, och det är lite trist. De kan aldrig slå sig in på MTV-marknaden med en så trist apporach. Det här är inte kulturkrock, det är oprofessionellt. Cowboysen borde visa upp mer individuellt tänkande. Nästa gång en cowboy känner för att springa runt och skrika och okynnesskjuta med sina pistoler skulle han eller hon exempelvis kunna ta på sig en sån där skön hjälm som man brukar ha när man spelar amerikansk fotboll. And no knock-offs. I want the ones like the real players wear.
Förra gången jag bodde i Brighton såg jag inte ett enda Seinfeld-avsnitt. Det var hell. Jag och Magnus Hedlund fick nöja oss med att se korta, korta klipp på hemsidan som enda törstsläckning. En av mina huvudopponeringar mot att åka hit igen var övertygelsen om att bli utsatt för detta igen. MEN! Gud har varit god och satt mig i en familj med satellit-TV den här gången. Och, så, i lördags såg jag två avsnitt i rad. Jag ställde mig och headbangade Milhouse i huvudet flera gånger av ren glädje. Avsnitten som visades var ”The Cartoon” och ”The Strong Box”. Som en celebrering av faktumet att jag fått se vännerna från New York bjuda på nya sketcher igen, i kombination på att jag nyligen beklagade mig inför Jan Srdinko att jag bloggar för lite om Seinfeld, följer nu en lista av klassiska skojigheter från de två avsnitten:
PUSS!
/Dan Quayle
Fotnoter about hard facts
Dear people of the world...and Chester - Hommage à Hollyoaks.
Hoppa hage på kungens mage - Hommage à Björn.
David Letterman - Mediekille.
Två för mig helt okända personer - Anna och Lovisa.
Odeon - Brightons Visir.
En liten film om manlig vänskap - "Män kan inte bara vara vänner - för eller senare vill de ALLTID ligga med varandra" säger de i "Ben & Gunnar - en liten film om manlig vänskap". Enligt "Brokeback Mountain" stämmer det.
Den riktige Cosmo Kramer/George Costanza - Hommage à Lena 21:30, Rio-Kalle, vikingarnas hjälmar, Jesus födelseår och "play it again, Sam!".
Vad Kenny Kramer berättade att Larry David hade sagt - Ett av de mest berömda avsnitten av Seinfeld heter "The Contest" och går i korta drag utan på att låta bli att ejakulera (tack, Björn) längst. Avsnittets författare Larry David deltog i den verkliga förlagan till avsnittets tävling. På DVD-boxen med säsong fyra av Seinfeld berättar Kenny Kramer att han själv inte deltog i tävlingen då han med en gång insåg att han var chanslös, men berättar också att Larry David, någon månad in i tävlingen, sagt "Krame, this is breaking me apart! I've caught myself the other day watching a horse's ass".
Tugs ökända censur - Censuren har slagit till en gång tidigare. Förra några inlägg sedan skrev jag litegrann om Estonia och Tomas Ledin. Det var roligt, men FÖR upplagt för missförstånd, så det hela editerades efter ett dygn och nu kan man läsa om Bohemian Rhapsody istället. Jag hade såklart kunnat förklara det hela för alla som undrat, men, precis som att ha en bild på omslaget till Prime Time som omslag till sin bok, verkade det struligt, så jag orkade inte. Den ocensurerade versionen av det inlägget dyker nog upp som ett, så kallat, easter egg när den här bloggen släpps som DVD. Annat härligt bonusmaterial kommer då bli den oreviderade versionen av mitt första inlägg, samt bloggens hittills enda raderade anteckning.
Schysta - Hommage à audereestfacere.blogg.se.
Det här är inte kulturkrock, det är oprofessionellt - Hommage à en mycket utmattad Oskar Klingborn som lackar ur över en ugandisk dubbelbokning.
And no knock-offs, I want the ones like the real players wear - Hommage à Jerry Seinfeld - the terrorist bomber.
Magnus Hedlund - Heter Björn egentligen.
Headbanga Milhouse i huvudet av ren glädje - Hommage à Bart Simpson och "The Otto Show".
New York - De kallar det himlen, jag har aldrig varit där, som min vän Magnus favoritartist Staffan Hellstrand brukar sjunga.
Jan Srdinko - Heter Björn egentligen.
Götene - Hommage à Snowflake, del två.
Jag vet att ni längtat och finally är jag tillbaka. Jag har inte haft så mycket tid att blogga på på sistone. Eller, ja, tid har jag haft i stora drivor, det är mest det att jag haft fullt upp med att vara lat och hoppa hage på kungens mage och dylikt. I mean, let’s face it, I’m just a fool in a suit, som David Letterman så snyggt en gång uttryckte det.
I fredags var jag tillsammans med två, för mig helt okända, personer på Odeon och såg ”Brokeback Mountain”. En liten film om manlig vänskap. En trivsam film med en scen som förmodligen är det roligaste sexrelaterade jag sett sedan Kenny Kramer (den riktige Cosmo Kramer!) berättade vad Larry David (den riktige George Costanza!) sade under den verkliga förebilden till ”The Contest”. Nu skulle man kanske lätt kunna förledas att tro att det här följer en sammanfattning av scenen. Så är dock inte fallet. Jag är rädd att få en läskburk kastad på mig av Carl Bildt, då scenen handlar om något parmesanostförsäljerskans make anser vara en avart av sexualitet, så jag låter tugs ökända censur slå till igen. Är du likväl nyfiken får du helt enkelt se filmen, fråga mig på MSN eller ringa Fredrik Lindström.
Sidotanke angående Brokeback Mountain: Det var det här med cowboyhattarna. Är de inte lite förutsägbara? Dags för lite nytt modetänk där kanske? Lite schysta nya färger och former är nog på sin plats. Jag menar, nog för att olika cowboyhattar ser olika ut, men man känner igen en cowboyhatt när man ser den, och det är lite trist. De kan aldrig slå sig in på MTV-marknaden med en så trist apporach. Det här är inte kulturkrock, det är oprofessionellt. Cowboysen borde visa upp mer individuellt tänkande. Nästa gång en cowboy känner för att springa runt och skrika och okynnesskjuta med sina pistoler skulle han eller hon exempelvis kunna ta på sig en sån där skön hjälm som man brukar ha när man spelar amerikansk fotboll. And no knock-offs. I want the ones like the real players wear.
Förra gången jag bodde i Brighton såg jag inte ett enda Seinfeld-avsnitt. Det var hell. Jag och Magnus Hedlund fick nöja oss med att se korta, korta klipp på hemsidan som enda törstsläckning. En av mina huvudopponeringar mot att åka hit igen var övertygelsen om att bli utsatt för detta igen. MEN! Gud har varit god och satt mig i en familj med satellit-TV den här gången. Och, så, i lördags såg jag två avsnitt i rad. Jag ställde mig och headbangade Milhouse i huvudet flera gånger av ren glädje. Avsnitten som visades var ”The Cartoon” och ”The Strong Box”. Som en celebrering av faktumet att jag fått se vännerna från New York bjuda på nya sketcher igen, i kombination på att jag nyligen beklagade mig inför Jan Srdinko att jag bloggar för lite om Seinfeld, följer nu en lista av klassiska skojigheter från de två avsnitten:
- Jerry hamnar i en obekväm situation med Sally Weaver och den enda icebreakern han lyckas komma på är ”so...Susan’s dead...”
- Kramer och Jerry blir osams på Monk’s vilket renderar i att Kramer reser sig upp och säger ”I come in here to get a pleasant meal, and if we're not gonna have one, I'll grab a bite to eat at your place.”
- Jerry säger angånde Sally Weaver: “She does stink and she should quit. But I don't want it to be because of me. It should be the traditional route; years of rejections and failures till she's spit out the bottom of the porn industry.”
- Kramer och Jerry blir osams i Jerrys kök vilket renderar i att Kramer säger: ”Well, then I think one of us should leave.”
- Kramer bestämmer sig för att sluta prata med motiveringen: “What do I need to talk for? For to blab to the neighbors about George has a new fem-Jerry friend? Or to tell everybody at the coffee shop ho George is all mixed up in a perverse sexual amalgam of some girl and his best friend? See now, I've done all that...”
- Jerry säger ”Wow! Good work, Nancy Drew!” till Elaine.
- Jerry spekulerar i vad Elaine kan rita: “What? Your sad little horsies? The house with the little curl of smoke? The sunflower with the smiley face? The transparent cube...?”
- Newman gillar att Sally Weavers show är “about something”.
- Kramer gömmer nyckeln till sin strong box, i tur och ordning, i Jerrys besticklåda, Jerrys buzzer och Jerrys jackficka.
- George försöker busvissla. Han misslyckas.
- Jerry undrar om Elaines fattige pojkvän bär en tunna med hängslen på.
- George kallar Elaine för Lois Loan.
- Kramer anklagar Jerry för “playing God in the doorway”.
- Jerry tror att grannens fru är grannes hemhjälp.
- Jerry blandar ihop grannens papegoja med “that strange Portuguese guy that lives next-door to the incinerator”.
- Jerry kallar grannens fru “Mrs. Phil”.
- Kramer konstaterar att Fredo (papegojan) var svag och dum och inte borde ha ätit nyckeln.
Nej, nu är det nog bäst att jag slutar, innan jag börjar skriva om Götene igen.
PUSS!
/Dan Quayle
Fotnoter about hard facts
Dear people of the world...and Chester - Hommage à Hollyoaks.
Hoppa hage på kungens mage - Hommage à Björn.
David Letterman - Mediekille.
Två för mig helt okända personer - Anna och Lovisa.
Odeon - Brightons Visir.
En liten film om manlig vänskap - "Män kan inte bara vara vänner - för eller senare vill de ALLTID ligga med varandra" säger de i "Ben & Gunnar - en liten film om manlig vänskap". Enligt "Brokeback Mountain" stämmer det.
Den riktige Cosmo Kramer/George Costanza - Hommage à Lena 21:30, Rio-Kalle, vikingarnas hjälmar, Jesus födelseår och "play it again, Sam!".
Vad Kenny Kramer berättade att Larry David hade sagt - Ett av de mest berömda avsnitten av Seinfeld heter "The Contest" och går i korta drag utan på att låta bli att ejakulera (tack, Björn) längst. Avsnittets författare Larry David deltog i den verkliga förlagan till avsnittets tävling. På DVD-boxen med säsong fyra av Seinfeld berättar Kenny Kramer att han själv inte deltog i tävlingen då han med en gång insåg att han var chanslös, men berättar också att Larry David, någon månad in i tävlingen, sagt "Krame, this is breaking me apart! I've caught myself the other day watching a horse's ass".
Tugs ökända censur - Censuren har slagit till en gång tidigare. Förra några inlägg sedan skrev jag litegrann om Estonia och Tomas Ledin. Det var roligt, men FÖR upplagt för missförstånd, så det hela editerades efter ett dygn och nu kan man läsa om Bohemian Rhapsody istället. Jag hade såklart kunnat förklara det hela för alla som undrat, men, precis som att ha en bild på omslaget till Prime Time som omslag till sin bok, verkade det struligt, så jag orkade inte. Den ocensurerade versionen av det inlägget dyker nog upp som ett, så kallat, easter egg när den här bloggen släpps som DVD. Annat härligt bonusmaterial kommer då bli den oreviderade versionen av mitt första inlägg, samt bloggens hittills enda raderade anteckning.
Schysta - Hommage à audereestfacere.blogg.se.
Det här är inte kulturkrock, det är oprofessionellt - Hommage à en mycket utmattad Oskar Klingborn som lackar ur över en ugandisk dubbelbokning.
And no knock-offs, I want the ones like the real players wear - Hommage à Jerry Seinfeld - the terrorist bomber.
Magnus Hedlund - Heter Björn egentligen.
Headbanga Milhouse i huvudet av ren glädje - Hommage à Bart Simpson och "The Otto Show".
New York - De kallar det himlen, jag har aldrig varit där, som min vän Magnus favoritartist Staffan Hellstrand brukar sjunga.
Jan Srdinko - Heter Björn egentligen.
Götene - Hommage à Snowflake, del två.
Hommage à Larry David del 2
Från den nyligen nämnda bloggen:
(Förutsättningarna är att Larry David ligger i sin säng mitt i natten och tänker) "It’s so hot in here. I have to turn the pillow over. Why’s it so much cooler on this side? I don’t get that. I would think it would be a little cooler, but not this much cooler. No matter how hot it is, the bottom of the pillow still stays cool. One day I’d like to ask a scientist about that."
Att blogga om faktumet att undersidan av kudden alltid är så skönt sval är själva definitionen av genialitet. Jag har trots allt ägnat i runda slängar sjutton år av mitt liv åt att vara amazed över det andra-sidan-av-kudden-faktumet, likväl har jag inte ens varit nära att skriva om det, eller ens ta upp det med Paul Dokendo. Och då brukar vi två ändå prata om Dilba. Det där tillfället, när jag gissningsvis var tre eller fyra år gammal och började gråta högljutt, och såklart skrämde slag på mamma, eftersom jag vaknade till och inte kunde somna om för att "kudden är för varm!!" och mamma sa "om du vänder på kudden så blir den mycket svalare", var en av de där händelserna som lade grunden till att man trodde 1. att ens föräldrar kunde trolla 2. att ens föräldrar eventuellt var allvetande.
PUSS!
/Jupp Heynckes
(Förutsättningarna är att Larry David ligger i sin säng mitt i natten och tänker) "It’s so hot in here. I have to turn the pillow over. Why’s it so much cooler on this side? I don’t get that. I would think it would be a little cooler, but not this much cooler. No matter how hot it is, the bottom of the pillow still stays cool. One day I’d like to ask a scientist about that."
Att blogga om faktumet att undersidan av kudden alltid är så skönt sval är själva definitionen av genialitet. Jag har trots allt ägnat i runda slängar sjutton år av mitt liv åt att vara amazed över det andra-sidan-av-kudden-faktumet, likväl har jag inte ens varit nära att skriva om det, eller ens ta upp det med Paul Dokendo. Och då brukar vi två ändå prata om Dilba. Det där tillfället, när jag gissningsvis var tre eller fyra år gammal och började gråta högljutt, och såklart skrämde slag på mamma, eftersom jag vaknade till och inte kunde somna om för att "kudden är för varm!!" och mamma sa "om du vänder på kudden så blir den mycket svalare", var en av de där händelserna som lade grunden till att man trodde 1. att ens föräldrar kunde trolla 2. att ens föräldrar eventuellt var allvetande.
PUSS!
/Jupp Heynckes
Hommage à Larry David
Larry David bloggar. Det förtjänar faktiskt ett eget inlägg.
PUSS!
/Tuffe Uffe
Fotnoter about hard facts
Larry David - Känd från TV.
PUSS!
/Tuffe Uffe
Fotnoter about hard facts
Larry David - Känd från TV.
Hommage à Andres Lokko
Andres Lokko igen. Herregud. Jag får komplex igen. Det jag kommer göra nu bryter nog mot samtliga existerande upphovsrättslagar that there is, men jag kan faktiskt inte nöja mig med att länka eller citera kortare stycken. Här följer hela Lokkos senaste krönika:
Folket ska inte bestämma
Vi befinner oss mitt i den till synes oändliga galasäsongen. Och vi är inte ens halvvägs än. Det fortsätter ju ploppa upp mer eller mindre angelägna galor där förra årets whatever ska utses och belönas med nån grej av glas, bark eller koppar i minst en månad till innan vi helhjärtat tillåts koncentrera oss på 2006.
Men om man som jag studerar de musikbaserade prisutdelningarna lite för noggrant får de varje år en och annan oväntad bieffekt som kräver ögonblicklig historierevidering. Artister och skivor man trodde man tyckte om, tog för givet som en del av en musikhistorisk kanon tas ur sin ursprungliga kontext och föräras en alldeles ny innebörd.
I år har de visat sig vara flera än någonsin tidigare och har – för att citera Winston Churchill – krävt åtskilliga timmar av blod, svett och minutiös decimering av skivhyllan.
Problemet föds, som vanligt, ur den fullkomligt obegripliga idén att låta det så kallade folket rösta fram sina favoriter. Jag kommer aldrig att förstå detta märkliga påfund. Det finns ju expertis att tillgå. Utbildade människor med specialkunskaper.
Men när det handlar om popmusik spatserar man glatt till Husläkarjouren och accepterar att läkaren har ersatts av ett barn i galonbyxor.
Det är inte okej. Barn ska göra vad barn gör bäst, underhålla oss vuxna med sin avsaknad av referensramar samt tillverka gymnastikskor.
Dessutom har vi lärt oss att om folket och barnen får bestämma så vinner Laleh precis allting. Hon må ha mängder av försonande drag och verkar på allvar vara en djupt älskvärd inspiratör, politiskt engagerad och sprudlande vänlig. Men hon har samtidigt, helt på egen hand, öppnat mina ögon för något jag aldrig tidigare ens tänkt igenom – hur jag inte står ut med Cornelis Vreeswijk.
Eller rättare sagt – hur jag inte står ut med Cornelis Vreeswijk som inspirationskälla. Så jag rusade genast hem från galan i fråga, kastade mig mot sektionen märkt V i min skivhylla, grabbade tag i Vreeswijks samlade verk, ner med dem i första bästa pappkasse och sen in i en taxi till holländska ambassaden där jag ställde den utanför dörren.
Det var en smått fantastisk känsla.
Det är ju först när man hör vad han har ställt till med som man förstår att det är ens rockjournalistiska plikt att ta retroaktivt avstånd inte bara från Cornelis personligen, utan även från hans så rättvist bortgömda son Jack. Gulity by association räcker för mig.
För övrigt sägs det att Lalehs gränslösa kärlek till just Cornelis är den direkta anledningen till nedläggningen av P3 Popstad.
Detta skedde när radiokanalen skräckslaget insåg att Vreeswijks holländska födelsestad Ijmuiden var den enda kandidaten till 2006 års Popstad.
Andres Lokko
PUSS!
/Dilba Etry-Balk
The Serenity Now
Jag tycker att det är väldigt intressant, när man har haft sig en föreställning om någonting, och så visar det sig att den stämmer till punkt och pricka. En stor del av min vänskapskrets tycker att hela principen med Trinidad & Tobago is the biggest suckerdeal in history, själv undslapp jag senast när året precis var nytt, att jag aldrig riktigt kommer köpa grejen med att Brasiliens huvudstad är - Brasília! Det är ju som att ha konstgräs i - Borås! It’s not even a real country anyway! Välj Rio de Janeiro eller Sao Paolo, and just stick with it. Brasília är bara på låtsas, som alver, Stefan Ketola och eskimåer. Dessa tankar har jag desperat försökt slå in i min omvärld ett tag nu. Nu har jag äntligen fått bekräftelse. Jag nämnde tidigare i bloggen att jag läste Paulo Coelhos “Veronika bestämmer sig för att dö" (fantastisk bok, för övrigt). I denna finns följande stycke att hämta: “Brasília - den där huvudstaden långt från havet, byggd bara för att härbärgera politiker, byråkrater, diplomater och alla deras barn, som inte visste vad de skulle där att göra.” That’s almost eighty, tycker jag.
För övrigt har Tesco-oskulden gått hem och lagt sig för den här gången. Dock inte på Tesco i Hove, utan i Portslade änna. Det finns alltid något spännande att vänta på vid Englands sydkust.
See you in Tokyo, bitch!
PUSS!
/Patrick Owomoyela
Fotnoter about hard facts
Jag tycker att det är väldigt intressant, när man har haft sig en föreställning om någonting, och så visar det sig att den stämmer till punkt och pricka. - Hommage à Fredrik Lindström och schweiziska fruar som färgmatchar soffkuddar.
Borås! - Hommage à Henrik "Henke" Larsson.
It’s not even a real country anyway! - Det är däremot Kanada.
Stefan Ketola - Mediekille.
Eskimåer - Hommage à Homer Simpson avd. Give peace a chance.
That’s almost eighty - Hommage à Jay Scott Greenspan.
Tesco - "Who gives a damn about the profits of Tesco?" frågar sig Franz Ferdinand (nej, ingen i bandet heter så). Det är lite kul.
Non-Stop Party Shop - East Sussex svar på Panduro Hobby.
"Fan att det kommer upp sån här skit. Det är inte bra. Man lider lite när det här händer. Det är tråkigt." - Hommage à IFK Göteborg.
Götene - Hommage à Snowflake.
I brun mockajacka - Hommage à Glenn Hysén.
Skylten - Hommage à Sandra.
Tvivelsutan - Hommage à Simon Bank.
Nobby Stiles - Den lille killen som sparkade så hårt.
Snabba båtar? Prins Bertils morbida boulefetisch? - Hommage à Kungen och Tito.
Protogé - Hommage à Björn Arrias.
John Lennon - Sjöng "Give peace a chance" tillsammans med sin fru.
Lär känna John Lennon, börja få smak för att hänga på tuffa nattklubbar och för att handla fina fiskmönstrade kostymer - Hommage à Bob Dylan som tycker att Uffe ska börja supa igen.
See you in Tokyo, bitch! - Hommage à Yngwie Malmsteen.
För övrigt har Tesco-oskulden gått hem och lagt sig för den här gången. Dock inte på Tesco i Hove, utan i Portslade änna. Det finns alltid något spännande att vänta på vid Englands sydkust.
För att ta itu med de lite sorligare delarna av livet så har världens bästa hobbybutik ”Non-Stop Party Shop” slagit igen. Skylten sitter kvar, men butiken är tom och släckt. "Fan att det kommer upp sån här skit. Det är inte bra. Man lider lite när det här händer. Det är tråkigt." som man säger i Götene. I brun mockajacka. Eventuellt så tar jag med mig Eric, Donna och Kelso på en nattlig exkursion och stjäl skylten.
I lördags hade några A-kursare inflyttningsfest. Tyvärr kallas inte stället Klostret. Men potentialen finns tvivelsutan där. Det var försvinnande få B-kursare på plats och intresset för Nobby Stiles verkar allmänt vara sådär i Brighton i år, så man kunde ju undra vad man skulle prata om. Snabba båtar? Prins Bertils morbida boulefetisch? Men det gick bra ändå. En kille som går på A-kursen som heter (Young)David ser ut ungefär som Marcus som jag gick med förra svängen här, pratar också skånska och är faktiskt ännu trevligare. Han kanske kan bli min protogé. Jag får se till att han inte lär känna John Lennon, börjar få smak för att hänga på tuffa nattklubbar och för att handla fina fiskmönstrade kostymer.
See you in Tokyo, bitch!
PUSS!
/Patrick Owomoyela
Fotnoter about hard facts
Jag tycker att det är väldigt intressant, när man har haft sig en föreställning om någonting, och så visar det sig att den stämmer till punkt och pricka. - Hommage à Fredrik Lindström och schweiziska fruar som färgmatchar soffkuddar.
Borås! - Hommage à Henrik "Henke" Larsson.
It’s not even a real country anyway! - Det är däremot Kanada.
Stefan Ketola - Mediekille.
Eskimåer - Hommage à Homer Simpson avd. Give peace a chance.
That’s almost eighty - Hommage à Jay Scott Greenspan.
Tesco - "Who gives a damn about the profits of Tesco?" frågar sig Franz Ferdinand (nej, ingen i bandet heter så). Det är lite kul.
Non-Stop Party Shop - East Sussex svar på Panduro Hobby.
"Fan att det kommer upp sån här skit. Det är inte bra. Man lider lite när det här händer. Det är tråkigt." - Hommage à IFK Göteborg.
Götene - Hommage à Snowflake.
I brun mockajacka - Hommage à Glenn Hysén.
Skylten - Hommage à Sandra.
Tvivelsutan - Hommage à Simon Bank.
Nobby Stiles - Den lille killen som sparkade så hårt.
Snabba båtar? Prins Bertils morbida boulefetisch? - Hommage à Kungen och Tito.
Protogé - Hommage à Björn Arrias.
John Lennon - Sjöng "Give peace a chance" tillsammans med sin fru.
Lär känna John Lennon, börja få smak för att hänga på tuffa nattklubbar och för att handla fina fiskmönstrade kostymer - Hommage à Bob Dylan som tycker att Uffe ska börja supa igen.
See you in Tokyo, bitch! - Hommage à Yngwie Malmsteen.
(Galileo.) Galileo. (Galileo.) Galileo, Galileo figaro!
Hi guys, want some oranges?
Eventuellt borde jag lägga ner den här bloggen nu. Carstenjanckers Rasmus-intervju i gårdagens anteckning föll ner som en 16 tons-tyngd i mitt huvud. Den kommer ju aldrig kunna överträffas. Det spelar ingen roll vad jag skriver, pants always beats no pants.
Men som Kitty Forman en gång fastslog så måste du "pick your battles". Det finns många mediokra saker här i världen som man kan mäta sig med för att stärka sin självkänsla. Ett exempel på det är väggalmanackan "Footballer Studs" som finns att köpa i Brighton. Framsidan pryds av David James. VA? David James? Det är roligt att marknadsföra sina produkter med världens kanske genom tiderna sämste fotbollsspelare. Det är ju förstås så att människor som inte är speciellt fotbollsintresserade inte känner igen David James. Men det kan väl inte vara speciellt bra PR-trick det heller?
Igår var vi på Greenhouse Effect och välkomsfestade. Det var mycket spännande. Man blir galen om man missar slutet på ett sånt program.
Okej Harald, då avslutar vi intervjun och så går vi vidare till ett ämne som du inte har ett dugg med att göra, nämligen läderbaggen.
PUSS!
/Rolf Kahn
Fotnoter about hard facts
Hi guys, want some oranges? - Hommage à kinesiskan.
16 ton - I världens genom tiderna näst roligaste bok "Två nötcreme och en moviebox - Hisnande generaliseringar från vår uppväxt i DDR-Sverige" har författarna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson valt att pryda sidmarginalerna med små teckningar från deras skoltids anteckningsblock. En av teckningarna är ett huvud som trycks ner av en stor tyngd som det står "16 TON" på. Det är roligt.
Pants always beats no pants - Hommage à Jerry Seinfeld.
Greenhouse Effect - Brightons Studio 54.
Man blir galen om man missar slutet på ett sånt program - Hommage à Fredrik Lindström.
Läderbaggen - Hommage á en statligt anställd journalist. Sammanhanget finns att läsa i världens genom tiderna allra roligaste bok.
Eventuellt borde jag lägga ner den här bloggen nu. Carstenjanckers Rasmus-intervju i gårdagens anteckning föll ner som en 16 tons-tyngd i mitt huvud. Den kommer ju aldrig kunna överträffas. Det spelar ingen roll vad jag skriver, pants always beats no pants.
Men som Kitty Forman en gång fastslog så måste du "pick your battles". Det finns många mediokra saker här i världen som man kan mäta sig med för att stärka sin självkänsla. Ett exempel på det är väggalmanackan "Footballer Studs" som finns att köpa i Brighton. Framsidan pryds av David James. VA? David James? Det är roligt att marknadsföra sina produkter med världens kanske genom tiderna sämste fotbollsspelare. Det är ju förstås så att människor som inte är speciellt fotbollsintresserade inte känner igen David James. Men det kan väl inte vara speciellt bra PR-trick det heller?
Igår var vi på Greenhouse Effect och välkomsfestade. Det var mycket spännande. Man blir galen om man missar slutet på ett sånt program.
Okej Harald, då avslutar vi intervjun och så går vi vidare till ett ämne som du inte har ett dugg med att göra, nämligen läderbaggen.
PUSS!
/Rolf Kahn
Fotnoter about hard facts
Hi guys, want some oranges? - Hommage à kinesiskan.
16 ton - I världens genom tiderna näst roligaste bok "Två nötcreme och en moviebox - Hisnande generaliseringar från vår uppväxt i DDR-Sverige" har författarna Filip Hammar och Fredrik Wikingsson valt att pryda sidmarginalerna med små teckningar från deras skoltids anteckningsblock. En av teckningarna är ett huvud som trycks ner av en stor tyngd som det står "16 TON" på. Det är roligt.
Pants always beats no pants - Hommage à Jerry Seinfeld.
Greenhouse Effect - Brightons Studio 54.
Man blir galen om man missar slutet på ett sånt program - Hommage à Fredrik Lindström.
Läderbaggen - Hommage á en statligt anställd journalist. Sammanhanget finns att läsa i världens genom tiderna allra roligaste bok.
